Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kramfors förtjänar ett betydligt bättre rykte

Kramfors har tilldelats många nedsättande benämningar genom åren. Ett av de mest kända torde vara orden om "staden mittemot Domus".

Om man vill hävda att en ort i Västernorrland har fått ett betydligt sämre rykte än vad stället förtjänar så är det framför allt inte Sundsvall utan Kramfors man ska prata om.

Kommunen har länge varit såväl hånad som häcklad som utdömd. Emellanåt har skämten om Kramfors levererats på en varmhjärtat och kamratligt sätt, men lika ofta med ett elakt hånflin och ett snett leende från de många belackarna och lustigkurrarna.

(Kanske är det därför kommunen i någon form av självironi har valt en kråka, "Kramforskråkan", som maskot.)

Kramfors har tilldelats många nedsättande benämningar genom åren. Ett av de mest kända torde vara formuleringen om "staden mittemot Domus". Det är dessutom ett uttryck som på senare tid bidrar med extra sälta i såret eftersom Domus inte längre finns kvar...

Kommunens kända behandlingshem (på tal om kråkfåglar) har dessutom lett till att man har kunnat sätta bilden av Kramfors som ett slags misslyckat socialprojekt – ett "Kranfors", för att ta upp en av de mest seglivade fördomarna om kommunen. Det finns till och med fog för att tala om att den negativa bilden av kommunen präglas av ett slags klassförakt eller ett svaghetsförakt.

På nätets debattforum pratas det om "white trash", "håla" och "de som blev kvar". Det som en gång var arbetarrörelsens stolta urkälla framställs nu som ett tillhåll för ett trasproletariat med missbruksproblem, ja, dit socialdemokratiska potentater reser en gång om året för att hålla pliktskyldiga tal vid Ådalsmonumentet i Lunde. På senare tid har dessutom det stora flyktingmottagandet adderats till mytbildningen kring den historiskt sett unga staden (som firar 70 år som stad i år – stort grattis!).

Det förefaller som kommunens företrädare i någon mån har kapitulerat inför det faktum att bilden är kommunen är problematisk. I den egna platsmarknadsföringen pratar man nu för tiden närmast uteslutande om Höga kusten i stället för Kramfors. Det är betydligt enklare att sälja in. Det är marknadslogik.

Kanske har också omvärldens förhållande till Kramfors i viss mån bidragit till det säregna politiska livet i kommunen. Med tanke på den långvariga och negativa utvecklingen på orten är det en anomali att Socialdemokraterna val efter val ändå har fått fortsatt förtroende att styra kommunen. Möjligtvis har det skapats en "vi mot dem"-känsla som rörelsen har nyttjat till sin fördel.

Tyvärr finns väldigt lite som antyder att situationen för Kramfors kommer att förändras radikalt på sikt. Det handlar dock inte främst om ett seglivat politiskt maktinnehav utan samhällsutvecklingen som sådan.

Det finns dock små ljusglimtar. Lagom till jubileumsåret redovisar kommunen till och med ett plusresultat befolkningsmässigt. Dessutom planeras det för 300 nya lägenheter i kommunen. Betydelsen av detta, och vilken framtidstro det medför, förstår man av kommunalråd Jan Sahlén (S) konstaterade: "Det är cirka 25 år sedan vi senast såg nyproduktion av lägenheter i vår kommun..."

Ja, bortom fördomarna och myterna om den dödsdöma utflyttningsorten så finns det ett verkligt, existerande och livskraftigt Kramfors.

Det är lite med Kramfors som med den där boxaren som nobelpristagaren Bob Dylan sjunger om.

Det är en tuff fighter som hänger och väger på repen i slutminuterna av femte ronden.

En riktig fighter, som man aldrig helt ska räkna ut.