Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kraftwerk intar Moderna museet

Annons

Fyra tyska människomaskiner har flyttat in på Moderna museet. Syntpionjärerna i Kraftwerk tar självklar plats vid sidan av futurister, dadaister och modernister.

På tisdagskvällen står fyra män i övre medelåldern inklämda i tajta rutiga uniformer på scen. Ovanför de grånade farbrorshuvudena rör sig fyra robotkopior i 3D ryckigt i takt till musiken: "We're charging our battery and now we're full of energy. We are the robots".

Kraftwerk på museum

Publiken på Cirkus i Stockholm är märkbart nöjd med vad Ralf Hütter och hans kollegor presterar. Många av Kraftwerks mest entusiastiska fans lär förmodligen också vallfärda till Moderna museets utställning "Dansmaskiner - från Léger till Kraftwerk" - huvudanledningen till att bandet befinner sig i Sverige för fyra konserter.

Men kan man verkligen sätta likhetstecken mellan Kraftwerk och konst? Daniel Birnbaum, chef för Moderna museet, svarar utan tvekan "ja".

Fast många konstnärer drömmer om att nå ut till större världar, bortom den specialiserade konstkretsen. Och det har de verkligen lyckats med. Kraftwerk är mycket, mycket mer inflytelserika och kända än vad bildkonstnärer som Gerhard Richter och Joseph Beuys är - personer som ändå är något av det mest inflytelserika som det tyska konstlivet har skapat.

Kraftfull fond

Det är pressvisning på Moderna museet, men Ralf Hütter och hans tre mer anonyma Kraftwerkkollegor är inte där. Daniel Birnbaum förklarar det med att Hütter inte känner sig bekväm med att träda in och ut ur sina roller som scenpersonlighet och privatperson. Kvällen före har Kraftwerkmedlemmarna dock varit på museet för att inspektera utställningen. Och visst verkade de uppskatta att placeras i en miljö där bandets 3D-installation "1 2 3 4 5 6 7 8" - en sorts hårt komprimerad version av deras scenshow - interagerar med futuristiska målningar och modernistiska verk av Rodtjenko och El Lissitzky.

Kraftwerk får oss att se på den tidiga modernismen på ett helt nytt sätt. De har på ett ironiskt sätt plockat de godaste bitarna ur den. Ralf Hütter är jättekunnig, han vet allt om El Lissitzky och Rodtjenko och äger själv Malevitj-verk - och om man får vara lite skrytsam så tror jag att han tycker att det här är en ganska kraftfull fond att verka mot, säger Daniel Birnbaum.

Maskinen fascinerar

Men vad har Kraftwerk gemensamt med futurister, dadaister och modernister? Den röda tråden i utställningen är fascinationen för maskinen, för det industriella, mekaniserade samhället. Giacomo Balla uttrycker den med frenesi i verket "En bils hastighet + ljus" från 1913, Francis Picabia reducerar kroppen till maskinliknande objekt och Fernand Léger skapar filmen "Ballet méchanique" där han låter massproducerade objekt "dansa" till musik av George Antheil.

Likheterna mellan vad modernisterna höll på med under 1920-talet och vad Kraftwerk gör är kanske inte så tydliga vid en första blick. Men precis som modernisterna ville skapa det totala konstverket så är det vad Kraftwerk gör från och med 1970 när de förenar musik, koncept, estetik och så tydligt gör en linje som inkluderar alla konstarter, säger Jo Widoff, utställningens kurator.

Mer läsning

Annons