Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konsten att vara till lags

Orkar läkare stå emot patienters omotiverade krav på antibiotika - och sina chefers krav att vara patienterna till lags?

Det har gått en dryg månad sedan forskare knutna till Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, dristade sig att tala om effekter av en allt mer konkurrensutsatt offentlig sektor.

Deras huvudsakliga slutsats var att trots alla de fördelar som utlovats, fanns inte tillräckligt med forskning för att egentligen kunna bekräfta några alls.

Men i ljuset av konkurrensen inom skola och vård ser vi två rätt tydliga parallella mönster. En stärkt önskan att vara till lags.

I grunden är det väl inget fel i det. Skola och vård är vad vi svenskar ständigt prioriterar högst och visst finns väl poänger i en del av högerns kritik mot de svenska samhällssystemens vars stela strukturer ibland ger intrycket att folk finns för systemet och inte tvärtom.

Om konkurrensutsattheten innebär högre servicenivåer finns uppenbara fördelar. Men konkurrensen innebär också att vårdinrättningar och skolor tvingas locka patienter och elever på mer utstuderat sätt än tidigare.

Inom skolan märks de senaste par decennierna en betygsinflation, en betygshöjning som inte kan förklaras av motsvarande kunskapshöjning. Vi har också läst om lärare vid vissa skolor som säger sig bli tvingade att sätta omotiverat höga betyg för att skolan ska kunna locka elever, medan andra skolor uppmuntrar lärare med löner som ökar om betygen gör det.

Jonas Vlachos, docent vid Stockholms universitet, har gått så långt som att hävda att det speciellt inom gymnasieskolan där konkurrensen om eleverna hårdnar och då gymnasiebetygen är viktigare för den enskilde, kan leda till att elever kan tvingas välja mellan skolor som ger högkvalitativ utbildning och skolor som sätter höga betyg.

Att döma av att antibiotikaresistensen ökar bland befolkningen är skolans verklighet fullt överförbar på vården.

Konkurrensen om patienterna leder uppenbarligen till att vårdpersonalen vill vara sina patienter till lags – alternativt inte orkar argumentera emot - vilket får mycket tydlig effekt när det kommer till utskrivning av antibiotika.

I välbärgade kommuner skrivs det ut mer. I välbärgade kommuner väljer fler privata vårdalternativ. Klart man undrar om det hänger ihop med att vårdcentralen får betalt per patient. Kräver patienten antibiotika, även i onödan, får hon antibiotika. För varje gång det görs ökar risken att medicinen inte verkar lika bra nästa gång.

Och det är mer drastiskt än så med tanke på att läkemedelsforskningen sänkt farten. Försätter vi oss i en sits där vi snart är resistenta mot de enda mediciner som finns - och till på köpet mot sjukdomar som tidigare var lätt att bota?

Det är vad en nederländsk studie indikerar. Den visar att 8000 européer uppskattas ha dött till följd av resistensproblem 2007. 2015 förväntas dödstalet överstiga 17 000 enbart på i blodinfektioner på grund av bakterier som våra vanliga läkemedel inte rår på.

Resterna av läkemedlen vi äter nu i onödan sprids även ut i våra vattendrag och påverkar djurlivet och bakteriefloran i vattnet. Djuren vi äter ges antibiotika för att förebygga sjukdomar – och allt försämrar vår egen motståndskraft vilket får oss att gå till doktorn och kräva mer medicin.

I dag ska allt desinficeras och göras antibakteriellt. ”Lite skit rensar magen” sa man välgrundat på mormors tid. En del var bättre förr.