Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konsten är granne med Gud – Olle Gustafsson, 82, släpper inte taget om penseln

Han börjar varje dag med att läsa ett kapitel ur Nya testamentet. Sedan ställer han sig framför staffliet för att måla.
– Då är jag fullständigt ärlig. Då är det bara Gud och jag, säger Olle Gustafsson.

Olle Gustafsson har hunnit fylla 82. Född i Roslagen har han varit en del av Ångermanlands konstliv så länge att han blivit något av en legend; folkkär, färgstark och med den där lilla hättan ständigt på plats högst upp på hjässan. Åren med Älvgården i Klockestrand var en era i konstens tecken; sedan några år har han dragit sig tillbaka till hemmet och den lilla ateljé med samma namn som byggts upp på gårdsplanen.

Han sätter sig ned i en av de ålderdomliga skinnstolarna, pustar lite.

– Man hänger inte med som förr, säger han.

– Efter 80 har det börjat gå utför, det känns lite otäckt. Men jag är så tacksam över mitt liv, över konsten. Jag får fortfarande förfrågningar om att ställa ut, men jag har flackat och farit i detta avlånga land i så många år... Nu får det räcka.

Livet som pastor och kyrkosångare tog Olle Gustafsson och hans familj till Ångermanland. Först till Köpmanholmen, där han stiftade bekantskap med sin läromästare – Malte Nyberg XII. Hans ateljé gjorde ett outplånligt intryck, det var en ny värld som öppnade sig.

– Jag har alltid haft måleriet med mig, på sidan om. Då stod jag och målade i källaren i Betel, jag hade varit i Betlehem och tyckte att jag hade fina motiv.

Efter två dagar kom Malte Nyberg XII på besök. Han satte sig ned och tittade sig omkring. "Kom till mig i morgon," sade han. "Det du har på väggarna kan du bränna upp."

Olle Gustavsson ler åt minnet.

– Jag är tacksam. Det var så många steg inom konsten som han lärde mig att ta. Att en röd sjöbod blir mer sann som gråblå. Att fånga äppelträdets väsen, att skapa ett djupt igenkännande. Målandet, ja hela livet, är en skola. Man blir aldrig fullärd.

Arbetet som pastor blev till sist för intensivt. En planerad flytt till Vimmerby stoppades av en klok läkare och flyttlasset med hustru och två små barn gick i stället till en kall sommarstuga i Klockestrand.

– Jag önskar att jag fått träffa doktor Croneman igen och tacka honom för det han gjorde. "Olle", sade han åt mig, "det krävs styrka att erkänna att man är svag". Det blev en vändpunkt.

I Klockestrand var det en meter snö. I stugan fanns varken ved eller elektricitet. Men Olle Gustafsson ställde sig i hallen, målade 30 målningar, ställde ut dem och sålde för 10 000 kronor. Det blev eldragning i stugan och fler målningar.

I dag kan Olle Gustafsson titta tillbaka på ett liv i konstens tecken. Andligheten har varit hans ständiga följeslagare, inte minst i de verk där åldriga skrifter, bokpärmar och bibelblad utgör kärnan i en mystisk berättelse. En berättelse om ordet som var i begynnelsen, en berättelse om världens hemliga alfabet, om den outsägliga sanning människan gång på gång försöker fånga genom att trä bokstävernas tunna hud över tingen.

Olle Gustafsson återför gåtan till sitt ursprung, klipper ut de åldriga bokryggarna, nötta av otaliga händer, och klistrar fast dem, målar över dem. Böcker som aldrig går att öppna, sidor som aldrig går att läsa men som ändå berättar om den kanske största sanningen – den man bara kan finna i sitt hjärta.

I fickan har han ett citat av van Gogh som han ständigt bär med sig. Han håller den lilla hopvikta lappen i händerna och läser högt ur minnet:

– Kunde det inte vara så, att man ser ett föremål bättre och riktigare om man älskar det än om man inte gör det?

Så står han där vid sitt staffli, dag efter dag. Kanske inte så långa stunder åt gången, men målar, det gör han; ateljén svämmar över av form och lysande färg. "Tack för att jag har mina ögon", säger han, "tack för att du hjälper mig att måla".

* * *

Mer om konst: Blicken som drabbar

Kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Fler krönikor av Katarina Östholm:

Dödsstöten för landsbygden – om det brutna kontraktet mellan stad och land

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsminister

Jag behåller min yxa och in vedpanna - om hantverkets betydelse

Gerillagrönsaker och revolutionsfläsk - om mat som gör motstånd

Det är dags att plöja ned pengarna där de en gång växte fram - om landsbygdens villkor