Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslan av obehag ur det vackra

/

Höga kusten breder ut sig vackert på Maria Jokitalos målning. Ett antal vackra bollar i glada färger svävar över bilden. Allt hade varit vackert om inte kvinnan till höger i målningen. Någonting har slagit rot i henne och ur detta något växer grenar ut från munnen och skallen. Det är ofta ganska obehagligt i Maria Jokitalos målningar.

Annons

– Men det är oftast inte min avsikt när jag började med bilden. Det är en ganska ljus utgångspunkt men så blir det mer och mer obehagligt, säger Maria Jokitalo som är årets Höga Kusten-stipendiat i Kramfors. Höga Kusten-stipendiet i Kramfors är det jämte Bror Marklund-stipendiet och Grundsunda-stipendiet det mest eftertraktade stipendiet i Ångermanland bland svenska konstnärer. 65-70 konstnärer brukar söka Höga Kusten-stipendiet varje år. Det är ett styvt jobb för juryn att utse konstnären som får priset, en vistelse i Höga kusten.

I gengäld får Kramfors konsthall en utställning varje år från stipendiaten. Det brukar vara en utställning året efter vistelsen i Höga kusten. I Maria Jokitalos är det bara ett halvår sedan hon bodde i en stipendiestuga i Höga kusten och målningen med kvinnan är gjord under hösten.

Maria Jokitalos konstnärliga metod är ovanligt. Det finns ett antal konstnärer som bygger upp bilder, scenerier. Cindy Sherman är ett exempel. Men den avslutande bilden är en digital bild, ett mer eller mindre behandlat fotografi. I Maria Jokitalos fall är bilden en akrylmålning.

Dessutom målad i hyperrealistisk stil, alla fall när det gäller de centrala delarna i målningen. Dessutom målningar i stora format.

– Jag vill ha stora format, jag skulle vilja måla en hel vägg.

Maria Jokitalo staterar själv som den centrala figuren i bilderna. I den ganska otäcka målningen "Spindeldjuret" är det hon som är "spindeldjuret". Hon var på en Ålands många små öar. Det var en vacker ö, men den hade en obehaglig egenskap. Det var väldigt mycket spindlar där.

Hon iscensatte en bild där ett slags spindeldjur, en fantasifigur, stiger upp ur sjön. Spindeldjuret har en svart heltäckande dräkt på sig. Det blev ännu mer obehagligt när Maria Jokitalo insåg att hon inte hade gjort något andningshål i dräkten. Den var ganska hårt åtdragen och hon kunde inte andas. Hon kunde slita upp ett andningshål, hon hade lyckligt nog inte gjort dräkten i alltför starkt material.

Maria Jokitalo skapar sina bilder genom att först skissa en liten teckning och sedan iscensätta bilden. Hon lägger till i bilden och till slut har hon en färdig förlaga. Denna bild projicerar hon på en stor duk och målar den projicerade bilden.

– Jag tycker att någonting tillkommer, handens känsla, den taktila känslan, när jag målar bilden. Jag kunde naturligtvis ha använt den digitala bilden men det är något mekaniskt i den. De här bilderna kommer från min hand.

Maria Jokitalo är en väldigt skicklig målare, men det finns något mer i hennes bilder. En ljus men samtidigt vagt obehaglig känsla, en känsla som i Alice i underlandet ungefär.

KONST

Maria Jokitalo

Målningar

Kramfors Konsthall. Utställningen har vernissage lördag 17 januari och hänger till den 9 februari.

Annons