Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konsert på tre B:n

Konsertrecension
Nordiska Kammarensemblen: Spotlight
I fokus: Charlotte Fregelin
Stadshussalongen torsdag; Babelsberg tisdag

Nordiska Kammarensemblens idé att ställa sina musiker i fokus för var sin konsert är fyndig och kan ge väldigt olikartade program.

Nu hade turen kommit till violinisten Charlotte Fregelin, som byggt ett program som en musikhistoriker skulle glädjas åt. De tre stora B:na - Bach, Beethoven och Brahms - var stomme, och här förklarades begrepp som fuga och polyfoni, det äldre sättet att skriva musik (och sjunga, i många skriftlösa kulturer) innan ackordmusiken var uppfunnen.

Men framför allt bjöd det mycket livsbejakande, välkänd musik, spetsad med små finesser. Flöjtisten Patrik Wendel kunde kallas in som ställföreträdande violinist, bland annat i levnadslustig baktakt i en sats ur Beethovens Vårsonat. Riktigt skojsamt blev det i Fritz Kreislers "Liebesfreud", där Charlotte Fregelin regisserat violinistkollegan Richard Kontra in i en violinduell. I ännu en sats ur Vårsonaten behöll hon scenen för sig själv och spelade fint och musikaliskt med temperamentsfulla pianisten Mona Kontra.

Läs mer: Kammarmusik av ovanliga mått

Flera stycken kändes ovanligt inspirerade denna kväll. I Beethovens pianokvintett var frasspelet något extra, inte bara blåsarsolona utan i hög grad också de ljusbroar musikerna byggde tillsammans; hur de gav varandra skjuts, utmanade varandra och lyfte tonerna, så att inte en enda föll till marken.

I andra satsen ur Brahms Stråkkvartett i f-moll vinnlade man sig om det mjuka, tassande, andlösa som grundkoncept; där var flödet subtilt som när glöden fluktuerar i en eld som lagt sig till ro. Brahms pianokvintett bjöd mer dramatik, expressivitet och breda klanger, men även här var det tydligt hur man mellan känsloutbrotten satsade på avspändhet, på att låta musiken gå ner i varv och stanna där.

Läs mer: Färgrik musik

Bachs Invention nr 4 hade arrangerats för en intressant sättning av hornisten Markus Källman - horn, fagott och kontrabas, tre djupa instrument som ändå skiljer sig åt i karaktär och kompletterar varandra. Kammarorkestern har nu två musiker som också är skickliga arrangörer (Patrik Källström och Markus Källman) och är dubbelt användbara.

Charlotte Fregelin är inte en person som framhäver sig själv utan lånade frikostigt ut rampljuset. Ändå hade det varit roligt om man fått komma henne ännu lite närmare inpå livet genom att hon berättat mer av musikerminnen, sin syn på musik och varför hon valt just de aktuella styckena.

När hon avslutade konserten med den tango hennes far - som satt i salongen - skrivit till hennes mor och berättade om vad han betytt för hennes violinspel blev det ju gripande, likaså när hon tillägnade ett stycke till avlidne kollegan Lars Ekernäs. Då höjdes känslan också för musiken, som här redan var väl spelad med lite speciella attityder.