Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Katarina Östholm: Satsa på kvinnokultur, inte museum över de redan privilegierade – lägg inte ned Textilarkivet

Artikel 4 av 16
Katarina Östholms krönikor
Visa alla artiklar

Ett nytt nationellt museum för fritidsbåtar planeras i Härnösand. I Sollefteå läggs ett av landets finaste textilarkiv ned. En mansdominerad och ofta penningkrävande hobby får en ny, flott arena medan en avsevärt fattigare kvinnohistoria stuvas undan.

Annons

Att kvinnokulturen får stryka på foten är inget nytt. Textilarkivet Västernorrland har, tills nu, varit en kvinnohistorisk bastion med en fantastisk exponering på det gamla garnisonsområdet Nipan i Sollefteå.

I samlingarna, som förvaras i klimatkontrollerade magasin och arkiv som specialbyggts för ändamålet, finns mer än 8000 textila föremål av en sällan skådad bredd och kvalitet.

Det är allt från exklusiv damast, signerad Undroms egen mästervävare Emma Wiberg, till dukar broderade med den unika Anundsjösömmen. Det är heminredning, täcken, kläder, linne, skor, redskap och slöjdföremål. Det är dräll, rya, rosengång, munkabälte, spetsar och skoband. Det är skisser och böcker, protokoll och foton.

Det är miljontals timmar historisk kvinnokraft som ger en unik inblick i textil tradition och kultur. Det är en kunskap som inte finns någon annanstans, en alternativ historieskrivning bortom kungarna och fälttågen.

Textilarkivet är ett flaggskepp som satt Sollefteå på kulturkartan, en guldgruva inte bara för framtida forskare utan för alla som vill läsa historien i en – för omväxlings skull – kvinnlig kontext.

Ångermanlands hemslöjdsförening bildades 1909 med bas just i Sollefteå; föreningens mönstersamling utgör grunden till dagens Textilarkiv och de textila samlingarna har sedan dess utökats gradvis. Dagens arkivverksamhet har gjort kulturarvet tillgängligt för allmänheten, hemslöjdare och forskare.

Att flytta Textilarkivet till Härnösand är inte bara ett kulturhistoriskt rån utan också ytterligare ett hårt slag mot en ort som redan får kämpa mot en eskalerande centraliseringsiver. Sjukhusets pågående avlövning och ett skatteverk som än en gång vill dränera sin Sollefteåavdelning på kvalificerad arbetskraft är två av de just nu största orosmolnen.

En geografisk fördelning av alla samhällsfunktioner, inklusive kultur, är nödvändig inte bara ur ett demokratiskt perspektiv utan har också ett betydande symbolvärde. Myndigheter och institutioner bör lägga tyngd bakom devisen att hela Sverige ska leva och, genom att föregå med gott exempel, visa att det finns en tilltro även till inlandet och de mindre orterna.

Det planerade bygget av ett nytt nationellt museum för fritidsbåtar i Härnösand har en bitter bismak.

Å ena sidan är det föredömligt att ett nationellt centrum inte bara förläggs i Norrland utan dessutom i en medelstor kommun som inte direkt glöder av tillväxt; museet kan bli en magnet som skapar positiva ringar på vattnet och utgör ett välkommet inslag i en stad och ett län med en lång och stolt marin historia.

Å andra sidan har fritidsbåtar åtminstone historiskt varit en mansdominerad sfär och en hobby som andas status och pengar – inte sällan väldigt mycket pengar. Det blir varken första eller sista gången som det byggs ett nytt museum över de redan privilegierade.

Upplägget är för övrigt detsamma som för Textilarkivet – kommunen står för lokalerna, länsmuseet för innehållet – förutom båtarna, som enligt uppgift främst kommer från Stockholm.

Fritidsbåtar är dessutom en bransch med kapitalstarka intressenter som själva kan anslå medel; det offentliga gör långt större nytta när det gäller att lyfta fram det fattiga men ack så värdefulla kulturarv som annars skulle förbli mer eller mindre osynligt.

På något sätt känns det typiskt för tidsandan att fritidsbåtar – som måste kategoriseras som lyx, historisk eller ej – får nya flotta arenor medan mattan bokstavligt talat dras undan för kvinnokulturen. Att Textilarkivet varit en viktig arena för samtida textilkonst gör inte saken bättre.

För Textilarkivet är på många sätt raka motsatsen till det tilltänkta fritidsbåtsmuseet. På Textilarkivet finns plats att synliggöra historiens osedda och ohörda – kvinnorna, de fattiga, de med små eller inga privilegier och låg samhällsstatus. De som med outtröttligt arbete, ett flitigt återbruk och handens outsinliga kärlek är förebilder för det samhälle vi kommer att behöva bygga upp från grunden.

Om verksamheten och utställningarna hamnar på Murberget i Härnösand handlar det mest om förvaring. Murberget har inte mycket plats över, om ens någon, och kommer bara att kunna erbjuda en bråkdel av de 1400 kvadratmeter som Textilarkivet har till sitt förfogande i dag.

Och vad ska man göra med de klimatanpassade magasinen? Ska Textilarkivet delas i två – förvaring i Sollefteå och resten i Härnösand?

Nästa år fyller Sollefteå 100 år. Fira det med att ta en rejäl funderare över Textilarkivets framtid. Både Sollefteå kommun och Länsmuseet Västernorrland har ett ansvar för att inlandets kulturarv inte ska förskingras och förminskas.

Det textila kulturarvet är av nationellt intresse och får under inga omständigheter förpassas till någon skrubb; i stället för att ständigt gå till reträtt kunde staten med fördel kliva fram och ta sin del avansvaret.

Varför inte satsa på Textilarkivet, så djupt rotat i Sollefteå, och låta det växa vidare? Ett samarbete med andra lokala kulturaktörer som Sollefteå museum, hällristningsmuseet i Näsåker, de duktiga hembygdsföreningarna och Gudinnemuseet skulle kunna vara en väg framåt.

Sollefteå kommun säger sig inte ha råd med hyran på 1,4 miljoner kronor. "Vi ser det mer som vi satsar på kulturen genom att vi lösgör 1,4 miljoner kronor", var kommentaren från ordföranden i samhällsutvecklingsutskottet.

Vill man vara snäll kan man kalla den kommentaren för ogenomtänkt.

Vill man vara elak kan man kalla den för ett hån.

* * *

Läs mer kultur och följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook

Musik: Stående ovationer vid Örnsköldsviks musiksällskaps stora julkonsert

Mer konst: Lastbilschauffören och galleristen – två konstveteraner ställer ut i Kramfors

Krönika: Kulturfientlighet är ett angrepp på civilisationen