Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kåseri av Kurt-Göran Öberg: "Jultankar 2017"

Det var väl pessimisten i mig, när jag formulerar meningen på tangentbordet, om att december känns en aning avslagen framåt juletid. Funderingar kring hetsen fanns i bakhuvudet, där alla förväntningar tas ut i förskott. När högtiden infinner sig har all energi förbrukats.

Annons

Nu är vi där igen, med plast- eller barrgran på plats. Klappar ligger inslagna, med grötrim varvade med nödrim på adresslapparna. Könsrollerna har fördelat sysslorna enligt det traditionella mönstret, trots allt prat om det jämlika samhället. Mammor har handlat julklappar, lagat julmat, julstädat och… Medan fäder gjort allt för att hålla sig borta från matos och pyssel. Julgransjakten tar mycket tid och snöskotrar och bilskrällen påkallar uppmärksamhet, just som dammsugning kommer på tal. För den uppmärksamme läsaren vill jag understryka att min penna skriver utan mutor från de som i debatten om jämställdhet just nu gör sig hörda via #medtoo i sociala media.

Under julhelgen skall alla vara tillsammans och riktigt rå om varandra, mysa med härlig julstämning i hjärteroten. Morföräldrar och farföräldrar, mostrar, mor- och farbröder bjuds in. Oräkneliga är på väg till släktingar i bil, tåg och flyg, lämnande julprakt i tomma hem där ingen (utom långfingrade tjuvligor) firar! Det måste hälsas på enligt oskrivna regler som ingen har mage till att sätta sig upp emot – nu, då man påtvingar de bångstyrigaste till att bli snälla barn.

Reströtta blir man, inte minst i fullastade bilar, där aktiva ungar grasserar vilt i baksäten. Vinterväglag för ovana bilister kräver sina offer. En del med tragiska slut. Kötrötta slöar i vänthallar på flyg och tåg. Tidtabeller flippar ur och påtvingar resenärer oönskad vila. En vila som triggar den inre stressen, vilken tänder upp en osynlig brasa, som långt senare utmynnar i det diffusa tillståndet som blivit ett modeord i alla paneldebatter och soffprogram i Tv, nämligen utbrändhet!

Julhetsen tvingar sig också på dem som blivit lata singlar, vilka beslutat sig för att förverkliga sig själva, utan inblandning av tvåsamhet och släktkrav. Men få är de som vågar förbli ensamma under julen. Febril verksamhet tar vid via telefon, internet och snigelpost. För att inte tala om julkorten till äldre anförvanter med en del kapital på kontot, som snart trillar av pinn! Trevare skickas ut för att i god tid försäkra sig om, någon sorts gemenskap hos dem som man resten av året, så effektivt håller på avstånd. Det gäller att hålla färgen. Att ha någon helgupplevelse att berätta om för arbetskamrater och bekanta då helgerna är över.

En hel del blir trots allt sittande i sin lilla vrå, utan att någon som bryr sig. Dessbättre har medmänskliga eldsjälar under flera år insett det sociala nätverkets brister och arrangerar alternativt julfirande. Det påstås vara ett utmärkt sätt för dem som vill hitta en kompromiss där släktfejder och orättvisor kastas överbord. För konflikträdda individer passar den anonyma julgemenskapen alldeles förträffligt. Andra grupper är de äldre som blivit kvar i ensamhetens egna boende. Släkten finns på avstånd som gör att ett telefonsamtal blir mer plågsamt än till glädje, i synnerhet vid julen då minnen och saknad förstärks.

Men det finns de som längtat med stor förväntan på den stora högtiden. Somliga har i smyg investerat i speciell utrustning för att överraska alla. Rollen är självpåtagen och har traditionsenligt gått i arv från far till son. Precis som den legendariske seriefiguren Fantomen ligger det en tät dimma av mystik över honom. Det sägs att han är nästan odödlig. Nostalgin över hur de själva upplevde sina möten med gamlingen gör att rollinlevelsen trimmas in med stort allvar in i det sista. Rösten tränas Finns det några snälla barn här? Grov, barsk eller vänlig? Snart är det dags för årets höjdpunkt. Just som flimret i TV-rutan och skönsången av Bengt Feldreich tar sin början smyger de försiktigt ut i vintermörkret.

Tomten blev som vanligt mycket nöjd med sin insats. Men lille Adrian la märke till att det var fjärde året som Tomten lånat pappas stövlar…

Kurt-Göran Öberg

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel