Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kåseri av Kurt-Göran Öberg: Inte schyst men dråpligt ändå…

Det brukar vara muntert att se andra slå sig halvt fördärvade på isiga trottoarer. Vi roar oss på deras bekostnad, tills man själv drattar på ändan. Då glor vi ilsket tillbaka på dem som flabbar högt åt ens egna kullerbyttor. Det ligger i vår natur att skratta år andras olyckor, det komiska i att någon bryter en arm eller ett ben har de drabbade svårt att förstå sig på. Ändå händer det ofta, då det råder ständig brist på sandade trottoarer inne i städer och samhällen. Och med senare års vintrar tilltar problemen.

Rädslan över att trilla tar sig uttryck i en komisk hållning, där det naturliga sättet att ta sig fram, bytts ut mot en ”herre Gud, jag tror jag håller på att slå ihjäl mig variant”, ett sätt att ta sig fram som kan variera mycket från individ till individ. Den gemensamma nämnaren för alla är, att samtliga som iakttar vederbörande, förväntar sig en rejäl saltomortal som belöning för sin uppmärksamhet, för de stackare som haltar sig krampaktigt fram

Det finns parallella rörelsemönster hos människor med ryggskott. Jag drabbades av en akut smäll för några år sedan. Den obäddade sängen ”bäddade” för mitt. En lätt bugning på kroppen för att vända huvudkudden, utlöste den akuta smärtan, som på ett ögonblick förvandlade mig till en före detta rask gentleman, till en mycket maklig farbror med gester i slow motion, framtvingade av en ohemul smärta i ryggen. Jag kände mig hjälplös i en situation som de flesta känner igen. De enklaste saker blir plötsligt omöjliga att utföra. När man passerar spegelbilden blir man återigen varse den komik som rörelseschemat framkallar och vips är man smått road av sin egen olycka.

Trots allt finns det vissa fördelar med ett ryggskott, jag påstår att det har med den berömda slöfocken att göra. Man befriar sig från en massa sysslor som skjuts på framtiden t.ex. dammsugaren får permission. Inträffar händelsen frampå höstkanten kan lövräfsan få ledigt. Hösten är för övrigt en lömsk tid, ryggskottet ligger där och lurar, när det dräller löv från grannarnas träd på tomten. Har man tur i oturen kan kung Bore snabbt hjälpa till med ett lagom snötäcke.

Omgivningen blir deltagande, vänliga kommentarer bidrar till ett långsamt tillfrisknande, där rörelseschemat successivt återtar sitt invanda mönster. Snart är man inne i gamla gängor igen och upptäcker glädjen med att hoppa upp ur sängen. En glädje som kan bli kortvarig om kung Bore sviker. Mån tro om det inte finns kvar lite smärta i ryggen?

Men så kommer väderleksrapporten. Det blir vinter, ett lågtryck med snö som drar in över natten. Och det som göms i snö kan ju vara halkig blankis. Då är det bara att dra på broddarna så du slipper roa någon som ser dig dratta på ändan!

Kurt-Göran Öberg

Näraskribent

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel