Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kanske behöver även du en liten hönsflock vid huset

Annons

Att leva med djur kan påverka en människa. Det vet hundägare likväl som kattälskare. Djuren väcker frågor om människans ansvar och hennes problematiska gränslöshet.

De djur vi sköter – som jordbrukare eller som privatpersoner – kan i bästa fall ge oss respekt för en större helhet. Fråga bara Göran Greider, vars husdjur fyller en självklar plats både i hans poesi och i hans politiska analyser.

Kanske är det uppväxten med höns, som ständigt spatserande runt på tomten i villakvarteret, som gör att jag gläds åt nyhet om att en husägare i Västerås har fått rätt mot en klagande granne. Några hållbara skäl att ta bort flocken i fråga fanns inte, och därför får det lilla gänget nu obekymrat picka vidare.

I Allehandas utgivningsområde är höns i detaljplanelagt område en sällsynt företeelse, trots att möjligheterna finns.

Hönan är ett fantastiskt djur, som precis som liberalen värnar sin frihet. Om ytorna tillåter kan hönorna gå helt fritt på tomten, för när skymningen faller hittar de utan problem tillbaka in och upp till sittpinnen. På dagen kan de själva leta insekter och hitta ställen att sandbada på. Det går att ha mer utbyte av hönor än vad många kanske skulle tro. När ägaren dyker upp med matresterna kommer de farande likt tillgivna hundar.

En hönsflock kan ge trivsel, men även hönsägare måste givetvis måna om grannsämjan. Med dialog och respekt för omgivningen går det att förebygga konflikter liknande de som uppstod i Västerås.

En mindre hönsflock är relativt lättskött och djuren kan utan problem få ett bra liv i ett vanligt norrländskt villakvarter. Betänk levnadsbetingelserna för hönorna i äggindustrin och den lilla hemmaflockens liv ter sig som ett Pettson-liknande himmelrike.

Medan hönorna i industrin avlivas när äggproduktionen avtar kan hemmaflocken sprätta runt till döddagar. Att få se en höna växa upp, åldras och trilla av pinnen på naturlig väg kan ge en viss tillfredsställelse. Och det kanske är gott nog.

I tider när konsumenterna efterfrågar både närproducerade och etiskt försvarbara livsmedel är det konstigt att inte fler husägare skaffar höns även i staden. Hönan borde ligga i tiden.