Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jenny Andreasson letar lyckligt slut för "De oskyldiga"

Annons

En internatskola, lögner och förbjuden kärlek. "De oskyldiga" blev en omsusad succé i sin tid. Men när Jenny Andreasson sätter upp pjäsen på Dramaten tar hon fasta på det allmänmänskliga.

En förolämpning som blir ett rykte som blir en lögn som blir flera som blir en sanning. Den amerikanska dramatikern Lillian Hellmans "De oskyldiga" vrider sig runt en lögnaktigt beskyllning som innehåller mer än både lögnaren och de förtalade först anar. Den tragiska pjäsens täta intrig har gett den epitet thriller och det lesbiska kärleksförhållande som utgör dess kärna såg till att urpremiären 1934 innebar både skandal och succé.

Jenny Andreasson sätter upp pjäsen på Dramatens lilla scen med Eva Röse, Jessica Liedberg och Sanna Sundqvist i huvudrollerna. Någon skandal räknar hon dock inte med när pjäsen får premiär den 5 september.

Nej, det är inte en skandalpjäs, men om vi satte upp den i Ryssland skulle den kanske vara det, säger hon.

Väljer kvinnlig dramatik

Jenny Andreasson har fått stor uppmärksamhet för det projekt i vilket "De oskyldiga ingår". Hon berättar att hon ofta får frågan om när hon ska ta sig an de "riktiga klassikerna". Men hon lockas inte av att försöka ta plats i det tätbefolkade revir där uttolkare av den västerländska teaterns kanon gör upp om vem som kan ta det fräschaste greppet på Shakespeare, Ibsen eller Strindberg. I stället har hon gjort det till sin uppgift att sätta upp pjäser av kvinnliga dramatiker som fått stå i skuggan av sina manliga kolleger.

Egentligen är Lillian Helman inte en särskilt bortglömd "bortglömd kvinnlig dramatiker". Hon spelas ganska mycket i USA och Europa. Jag läste den här pjäsen för flera år sedan, men tänkte att jag inte skulle göra den eftersom den kanske skulle sättas upp ändå. Men Marie-Louise (Ekman, Dramatens chef) såg pjäsen i London och sade att hon tyckte att jag borde göra den. Nu kändes det rätt, säger hon och hänvisar åter till Ryssland som nyligen lagstiftade mot "homosexuell propaganda".

Manuset censurerades länge

För sin samtid var "De oskyldiga" utmanande nog bara genom det faktum att dess protagonister är två yrkesverksamma kvinnor som kämpar med att förverkliga drömmen om att själva driva en internatskola för flickor. Att manuset dessutom rymmer en komplicerad homosexuell kärlekshistoria gjorde pjäsen problematisk. När den filmatiserades 1936 var det samkönade paret utbytt mot ett heterosexuellt och under 1950-talet valde man att spela den censurerade versionen på scener i USA.

Även om "De oskyldiga" har en tydlig feministisk udd är det inte främst frågor om jämlikhet och lika rättigheter som Jenny Andreasson tar fasta på när hon sätter upp pjäsen.

Martha har en replik som handlar om att man plötsligt förstår någonting om sig själv. Det har inte så mycket med homosexualitet att göra utan handlar om vad som är sanning och vad som är lögn, hur mycket man ljuger för sig själv. Det är ett luddigt och intressant territorium.

Högt pris för förbjuden kärlek

Under sommaren publicerade Dagens Nyheter en mejlkorrespondens mellan Jonas Gardell och förläggaren Johan Hilton angående den förstnämndes romansvit "Torka aldrig tårar utan handskar". Gardell och Hilton upplevde ungdomen på var sin sida av den hiv-epidemi som beskrivs i romanerna och i sin e-post jämför de två olika generationers erfarenheter av att vara homosexuell i Sverige.

En definierande iakttagelse delar de, fiktionens budskap att den homosexuelle hjälten alltid måste betala ett högt pris för sin kärlek. Jenny Andreasson som läste brevväxlingen brottades med just det problemet under arbetet med den tragiska "De oskyldiga".

Jag skrev till och med ett nytt, lyckligt slut. Det kändes väldigt bra. Men samtidigt tänkte jag att "öööh... vänta nu... då kanske vi skulle spela en helt annan pjäs i stället". Lösningen har blivit att visa hur pjäsens struktur ser ut och samtidigt öppna upp för en annan pjäs, ett annat slut som pekar mot en modernare tid.

Mer läsning

Annons