Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Jag tycker om att tänja gränser"

Gert Fylkings liv påminner lite om en varieté. Den rymmer både stjärnor och olycksbarn, Dramaten och SM i lavemang. Nu fyller han 70 år.

Annons

Gert Fylking är en sådan där person som har dykt upp i alla möjliga sammanhang under årens lopp. Som populär och lätt provokativ programledare i morgonradio, som sidekick, sketchmakare och galenpanna i "I kväll: Robert Aschberg". Han har filmat med Carl Johan De Geer och spelat i succémusikaler på Göta Lejon.

Nu dyker han upp i skinnpaj på ett Södercafé, vars stora fönster erbjuder tillräckligt mycket gatuunderhållning för att då och då dra Gerts uppmärksamhet från intervjufrågorna: en fin bil, en man med hårpiska ner till knävecken, en Johan Rabaeus som dyker upp på trottoaren och kastar slängkyssar in till Gert.

Det känns som en passande inramning för en person, vars liv sällan tycks ha varit händelselöst. Skådespelardrömmarna fanns alltid där, säger Gert Fylking. Men det första stora äventyret för rektorssonen från Solna var vistelsen på internatskola i England, dit han kom som 15-åring.

Han hann bli kustjägare också, innan han blev elev på Teaterstudion. Där var Henning Mankell lärare och Kim Anderzon och Björn Gedda klasskamrater. Efter det blev det massor av teater för Gert: Pistolteatern, Boulevardteatern, Dramaten, Stockholms stadsteater och Dalateatern som han grundade med nämnda Mankell och Gedda med flera.

TV3 blev en större scen. I "I kväll hos Robert Aschberg" gjorde han sketcher och reportage, ofta ihop med regissören Ulf Malmros, och mycket blev kvällstidningsstoff. Ett exempel är SM i lavemang. Tre män i kroppsstrumpor idkade tarmtömning inför rullande kamera på en sal på Södersjukhuset, under överinseende av Fylking. Temat för programmet var passande nog: "Var går gränsen?", inspirerat av en då aktuell bok av Gunde Svan med samma titel.

Vad fick du ut av detta?

– Jag tycker om att tänja gränser. Jag tycker om att experimentera, säger Gert Fylking. Alla på redaktionen var tvungna att ha ett väldigt öppet sinnelag. Och det gjorde att det blev allvar, det blev på riktigt.

Han kallar det för undersökande journalistik. Han har också blivit omskriven för sin vänskap med Christer Pettersson, som fick erkänna mordet på statsminister Palme i en dokumentär av Fylking.

Mindre känt är att han även blev god vän med en av Petterssons kompisar, en missbrukare som hette Göran, som fick låna Fylkings skärgårdsställe för att bo där och tända av, arbeta med huset och göra rätt för sig. Han blev fri från drogerna, började plugga och återupptog kontakten med sina barn.

Sådana oväntade historier har Gert Fylking en hel del av. Hans uppväxtmiljö var inte så mainstream, säger han, det fanns många annorlunda personer i släkten. Kanske förklarar det fördomsfriheten.

– Folk får väl visa upp sig som de är. Man behöver inte döma dem på förhand.

Har du några projekt på gång nu?

– Folk säger att jag borde starta en pod. Så vill jag faktiskt skriva, om inte annat så rent terapeutiskt. Några slags berättelser ur livet. Kalla det memoarer eller vad du vill.

Malin Eijde/TT