Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jacke Sjödin: Att åldras med obehag

Våren står i full blom, Åsa Romson talar innan hon tänker, det lär på pågå något slags hockey-VM någonstans, och kåsören har hunnit fylla 49 år.
Där har ni väl det viktigaste för stunden. Och jag vill i dag fokusera på det sistnämnda.

Annons

Jag har svårt att låta bli att sitta och räkna på det här med ålder hit och dit. Jag gluttar på gulnade bilder på föräldrar där de ser ut som tanter och farbröder men fattar av dateringen att de på bilderna är 20 år yngre än vad jag är i dag. För man känner sig ju sällan så gammal som man är. Jag är väl 27 år i sinnet. (Fast å andra sidan är jag väl runt 71 år i kroppen, så 49 kanske faktiskt är ett vettigt snitt.)

Vidare är det också intressant att vända tidsaxeln bakåt i tiden från sin födelse i stället för framåt. Jag är alltså född 1966, och om vi går 49 år bakåt i tiden så hamnar vi med andra ord på år 1917. Vi snackar alltså tiden för ryska revolutionen. Eller varför inte året då Buffalo Bill dog! Sådana tankar kan ge en yngling åldersångest…

Och nästa år vid den här tiden smäller det. Då är man på ”dö’sia” som de jordnära medmänniskorna brukar uttrycka saken.

Men än så länge är jag bara 49 år. Och jag blev firad något alldeles fantastiskt. Bland annat fick jag 318 gratulationer på Facebook. Man blir rörd till tårar. Fast å andra sidan har jag hyfsat många vänner där, och 469 stycken brydde sig inte ens om att offra 12 sekunder på att skriva ett grattis, så det får ju ner en på jorden igen.

Av femåringen fick jag en kaktus eftersom han tyckte att den liknade mig. Jädra unge, när han fyller sex ska han få ett kålhuvud av mig!

Och inte blev det några stora uppslag i tidningen heller med faktarutor och framtidsdrömmar och hemma-hos-reportage och slaskiga berättelser om ”Min helg” och sådant. Tur att man har en egen spalt så att ni inte ska behöva stå där nyfikna och otillfredsställda.

Jacke Sjödin, 49 år

Familj: Fru, fem barn, hund, katt, kanin och en massa småkusar som jag inte tar något ansvar för.

Senast lästa bok: God natt Alfons Åberg (för cirka 823:e gången)

Röker: Ja, abborre.

Dricker: Nej.

Ljuger: Ja.

Negativ egenskap: Konflikträdd, morgonsur, ohändig, dålig lyssnare, lat, dålig förlorare, lomhörd, grinig vid städning, pinsamt dålig i engelska, glömsk, musrädd, tendens till klämkäckhet.

Positiv egenskap: Bra på att rimma. (Klarar både ”mjölk” och ”stolpe”.)

Min helg: Vaknar för tidigt pga kissnödighet. Äter fil, rastar hunden, dricker kaffe, spelar wordfeud, kokar gröt till en massa barn, spelar lite mer wordfeud, gräddar pannkakor till en massa barn, tänker att jag borde rensa hallonhäcken, skiter i hallonhäcken och spelar lite wordfeud, slingrar mig ur en tur till Ikea genom att fejka skada, rastar hunden, beställer hämtpizza, struntar i ishockeyn, går till sängs, spelar wordfeud, somnar helt utmattad.

Framtidsdrömmar: Att jag ska få ha det precis så bra som jag har det just nu. Att vi får en tolerantare värld där acceptansen för alla typer av olikheter ökar. Att väpnade konflikter och allt helvete någon gång får ett slut. Att Sollefteå får ha kvar sitt sjukhus. Att det blir ett hejdundrande 50-årskalas nästa år!

Fler kåserier av Jacke Sjödin:

Att lida av maskinell amnesi

Ge mig något annat än guld och gröna skogar

En kåsör av bästa färgen