Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Det är inte efternamnet som gör Molin till en idol för mig

Annons

Jag ska dra lite histo rier och lite fakta om varför jag tycker det är spännande att Emil Molin får en ny chans.

Men jag ska också vara känslomässigt tydlig.

Jag håller alla tummar i världen för att Emil Molin får ett genombrott i svensk hockey.

Inte för att han är Oves grabb.

Utan för att han själv är en fantastisk förebild.

Jubel av Emil Molin, Jesper Ollas och Jonas Nordquist i Brynäs hösten 2012.

Självklart ska inte en hockeykarriär försvinna i en farmarliga till en farmarliga.Som Emil Molins.

Desto roligare i stället att den fortsätter i en omstart i svensk hockey som kommer att vara i fokus i vintern – i Modos.

Jag läser att Modos sportchef Per Svartvadet nånstans säger att Emil Molin är "ett spännande namn och en bra hockeyspelare".

Jag tror faktiskt inte Svartvadet menar det bokstavligen, alltså att det är namnet Molin som gjort 23-åring intressant för Modo.

Med tanke på säsongen som slutade i kaos gör nog inte Svartvadet såna blundrar.I stället är det spännande att Svartvadet ser något som många tvivlat på och en del tycker har försvunnit hos Emil Molin – alltså en kvalitet som hockeyspelare och en karaktär att göra det jobb som krävs för att verkligen komma tillbaka.

Emil Molin i Rögledräkt 2014.

För det är det som Emil Molin ska försöka göra. Gävlekillen som inte riktig fick plats i Brynäs, utan vandrade vidare till Rögle och utvandrade med det litet oväntade NHL-kontrakt han skrev några år tidigare med Dallas.

Något Dallas blev det aldrig, och Molin var ju utlånad två av sina tre kontraktsår med klubben – men i vinter gjorde han först elva matcher i AHL i Texas Stars. Och sedan 54 i ligan under, i Idaho Steelers.

Långt från drömmarnas stora arenor.

Jag kan inte, på varken fem eller tio fingrar, räkna hur många tidigare Brynässpelare som gjort liknande resor.

Allt för många kanske.

Men de som klarar av det – de blir något.

Ta bara Anton Rödin. Ni vet vad han blev när han kom tillbaka – och ni vet vart han ska nu.

Eller ta ett annat bra exempel på just ett vindlande letande efter sin hockeyidentitet – och exempel på vad som händer när man inte ger upp och när allt plötsligt klaffar.

Ludvig Rensfeldt tog aldrig en plats Brynäs, lånades ut till Bofors och provade sedan den kanadensiska juniorligan och var med och vann JVM-guld det året – och åkte sedan hem och körde tre år i allsvenskan.

Först i Malmö, sedan i Rögle.

I vintras blev han, 24 år gammal, utsedd till Årets rookie i SHL.

Inte illa.

Idrottsmän som tagit kampen med diabetes 1.

LÄS ÄVEN: Diabetes stoppar inte Emil Molin

Det får gärna bli något liknande för Emil Molin.

Men det finns faktiskt något annat som gör att jag håller tummarna för Emil Molin.

Den stora anledningen till det är att jag vet hur viktig som förebild han faktiskt är för unga grabbar och tjejer.

Han drabbades tidigt av det som kallas barndiabetes, diabetes 1 – en kronisk sjukdom.En sjukdom kan vara oerhört svår att leva med.

Dessutom en sjukdom lätt kan få en ung människa att ge upp sin idrott.

Emil Molin har inte gjort det, utan han har i stället som vuxen berättat om sin sjukdom och hur han hanterar den – och hur han fortsätter sin hockeykarriär.

Inte trots sin diabetes 1.

Utan med sin diabetes 1.

Sånt ger intryck.

Under ett reportage i ämnet i vintras träffade jag två grabbar och deras mammor och förstod hur viktig en idrottsman som Emil Molin var för dem.

Förebilder behövs alltid.

Emil Molin är den av dem.

Mer läsning

Annons