Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tältmakarpräst, nej! Veniat, ja!

Annons

Hur skulle vi ställa oss till ifall en domare inte hade en fullständig jur kand, om en kirurg inte var färdigutbildad läkare eller om flygkabinpersonal befordrades till piloter efter kortare flygutbildning? Förmodligen skulle vi höja på ögonbrynen. Men vad är det som håller på att ske inom Svenska kyrkan? Skall vi inom en snar framtid få uppleva präster i våra församlingar som är snabbutbildade, som inte är anställda, utan arbetar ideellt?
Detta kan bli verklighet enligt ett förslag från några biskopar (se Kyrkans Tidning nr 8 -02). Den alternativa formen av präst har fått namnet tältmakarpräst och är tänkt att främst täcka glesbygdens prästbrist. Detta skulle möjliggöras genom att låta personer, som känner sig kallade, vigas till tjänst efter en kortare utbildning. En prästvigning som för med sig alla rättigheter och skyldigheter som vigningen innebär. Trots detta skall de arbeta kvar inom sitt ordinarie yrke och utöva sin prästtjänst på fritiden är det tänkt.

Behövs verkligen sådana drastiska åtgärder, det vill säga att införa ytterligare en variant av präst, för att lösa glesbygdens prästbrist? Risken är att det blir ett A- och ett B-lag.
Största behovet för glesbygdsförsamlingarna är att någon leder gudstjänsten så att församlingens existens inte äventyras. Det finns redan en kategori av gudstjänstledare som sällan förs på tal eller används i dagens församlingsliv och som den nya kyrkoordningen också ger ökade möjligheter att använda - de som tidigare kallades veniater. Alltså lekman som har kyrkoherdes eller biskops tillstånd att leda gudstjänster då ej nattvard firas. Dessa personer behöver numera endast kyrkoherdens godkännande för att leda gudstjänster. Därför anser vi att det är väl drastiskt att gå så långt som att prästviga folk för sådana uppgifter.
För att bli präst så skall man vara beredd att gå in med hela sitt liv och hela sin person i sin uppgift, något som vi blivande präster kan instämma i. Säkerligen kommer de personer som kan komma ifråga att lägga ner både tid och kraft på sin nya uppgift, men det finns ändå situationer där en väl utbildad prästs kompetens behövs. Själavårdsarbetet kring katastrofer samt andlig vägledning är bara två exempel på det.
Vi rekommenderar därför biskopsmötet att istället för att tillsätta tältmakarpräster stärka det undanskymda veniatskapet. Det skulle främja lekmannamedverkan i församlingslivet, vilket är både nödvändigt och önskvärt.





STYRELSEN FÖR HÄRNÖSANDS
STIFTSGRUPP I UPPSALA

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons