Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor "måste tåla" att bli granne med vindkraftverken – vem för vanligt folks talan?

Annons
Byggande av vindkraft.

Angående "Klart för vindkraftsparker i Kramfors – för 1,8 miljarder kronor: "Lättade över beskedet", publicerad 4 oktober.

I vindkraftdebatten försvinner ofta de drabbade människorna. De som tvingas bli granne med vindindustrin och som efter år av överklaganden slutligen i Mark- och miljödomstolens dom finner att deras uppfattning om en hotande etablering inte tillmäts någon betydelse.

"Domstolen gör bedömningen att även om påverkan på utsikten får anses påtaglig, överstiger den inte vad en närboende måste tåla i samband med en vindkraftetablering."

Ovanstående gäller Ranasjö, men liknande subjektiva, omotiverade bedömningar från domstolar av vad människor "måste tåla" just i samband med en vindindustrialisering, görs återkommande och måste anses som fullständigt godtyckliga.

Men människorna – de närboende, de drabbade – lämnas rättslösa och rådlösa. De sviks inledningsvis av sin kommun.

Att i vår tid tvingas acceptera samma förhållningssätt för folket som på Karl IX:s tid att ”härefter rätten och packen I Eder” känns inte bra. Vi borde ha kommit längre.

Faktorer som kan förhindra en vindindustrialisering är exempelvis försvarsintressen, frånvaron av ett samarbetsavtal mellan exploaterande bolag och berörd sameby och förekomst av skyddsvärda djur, växter eller biotoper.

Är ett kungsörnsbo inpå knuten snart enda sättet att slippa bli granne med ett vindkraftverk? frågar siginsändarskribenterna.

Allt detta är utmärkt. Men människorna – de närboende, de drabbade – lämnas rättslösa och rådlösa. De sviks inledningsvis av sin kommun. De får därefter ingen rättshjälp, inga stöttande jurister i samband med överklagandena.

Är det verkligen värdig glesbygdspolitik att vindindustrihotade människor skall tvingas sätta allt sitt framtidshopp till en nyetablering av ett kungsörnsrevir...

Tvärtom decimeras antalet överklaganden under processens gång på grund av att gemene man inte vet hur hen skall agera, medan exploatören kan köpa juridisk kompetens. Detta är förödande för uppfattningen om Sverige som en rättsstat.

Är det verkligen värdig glesbygdspolitik att vindindustrihotade människor skall tvingas sätta allt sitt framtidshopp till en nyetablering av ett kungsörnsrevir, en upptäckt av ett rödlistat fågelbo eller annat skyddsvärt objekt? Vem skyddar människan?

Brita Isaksson

Monica Blomström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons