Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag reser aldrig till Turkiet

Annons
Jag reser aldrig till Turkiet

På ytan är Turkiet ett varmt, vackert,vänligt land med soliga stränder och historiskt intressanta minnen från antiken, men bakom fasaden förekommer allmänt också tortyr, "försvinnanden" och andra brott mot de mänskliga rättigheterna

Främst är det polisstationerna som är platser fyllda av fasa för många turkar. Människor i landet kontaktar ofta människorättsorganisationer om deras anhöriga eller vänner försvunnit, eftersom de är rädda att dessa har gripits och riskerar att torteras, misshandlas eller - i värsta fall - "försvinna" för alltid.

I Turkiet sker tortyr redan vid förhören under de första dygnen i polis- eller gendarmerihäkte, då de gripna inte får ha någon kontakt alls med yttervärlden. Poliserna sätter rutinmässigt på ögonbindlar på alla fångar under förhören för att ej kännas igen.

Det kommer regelbundet rapporter om olika tortyrmetoder. Fångarna blir till exempel svårt slagna, kläs av nakna, utsätts för sexuella övergrepp, dödshot, och andra former av psykisk tortyr, de hindras från att sova eller får varken mat eller dryck. En del fångar får elchocker, hängs upp i armarna, utsätts för iskallt vatten med högtrycksspruta eller slag under fotsulorna ("falaka").

Lokala människorättsförsvarare har lagt märke till att poliser använt tortyrmetoder, som inte lämnar några spår vid en läkar-undersökning, när de räknar med att en fånge kommer att friges efter att ha varit i fängsligt förvar. Sådana metoder kan till exempel vara att inte få gå ut på toaletten eller att inte få vatten att dricka, något som kan vara mycket plågsamt, särskilt om det sker under en lång period eller i ett mycket varmt klimat. Hot om våldtäkt är inte ovanligt och ibland har fångar klätts av nakna, försetts med ögonbindel och sedan bundits med handklovar vid sin celldörr, så att alla som gått förbi har kunnat se dem.

I likhet med de flesta amnestymedlemmar reser jag aldrig till Turkiet därför att landet har en förtryckarregim och jag vill inte stödja denna ekonomiskt, vilket den som reser dit gör.

Du kan förresten hjälpa oss i Amnesty att protestera mot tortyren i Turkiet genom att underteckna de vädjandebrev som under hela mars finns utlagda på Amnesty-boden.

Arne Arnqvist

Härnösand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons