Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har du rätt att bestämma att jag inte får vara rädd?

/
  • ”Kan den som är orädd inte alls ta hänsyn till den som är rädd?”, skriver skribenten.

Annons

Svar till Undrande tanten på Allehanda.se 15/3.

Jag är rädd för vargar. Därav kan man knappast dra den slutsatsen att jag är rädd för det mesta. Även om jag naturligtvis är rädd för andra saker också, som till exempel björnar.

Du kan ha rätt i att jag kanske borde vara mer personlig i mitt tyckande, men jag har faktiskt fått en hel del uppskattning av folk som inte själva kan eller vill skriva insändare, men som tycker som jag. Vanligt folk!

Leif GW Persson använder den kända frasen ”vanligt folk” för att särskilja sådana som varken är tjuvar eller poliser. Jag använder ”vanligt folk” för att särskilja oss som inte är med i någon sameby eller i något jägarsällskap (eller i någon rovdjursälskande förening heller) och därför inte blir tillfrågade i angelägenheter som rör vår livsmiljö. Och därför inte räknas för någonting och inte verkar ha rätt att tycka illa om vargar.

Jag är rädd för vargar. Jag blir därför begränsad i min tidigare livsföring. Du är inte rädd. Ger det dig rätt att bestämma att inte jag heller får vara rädd? Tycker du att jag inte får synas eller höras för att jag är rädd? Tycker du att du är bättre för att du inte är rädd?

Kan den som är orädd inte alls förstå den som är rädd? Kan den som är orädd inte alls ta hänsyn till den som är rädd? Ska sådana, som jag, som är rädda, bara hålla tyst och försvinna? Jag kanske skulle passa bäst till vargmat?

Vargsäkra hundar finns inte.

Ingrid Gulin

Junsele

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons