Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Vingelpettrar i stiftsstyrelsen svänger fort i förtroendefrågan

Artikel 81 av 81
Svår konflikt inom Härnösands stift
Visa alla artiklar

Jag har med visst intresse följt konflikten i stiftsstyrelsen. I september sade nämnda styrelse upp biskopen från sin tjänst. Förtroende saknades för henne.

När jag läser i lördagens TÅ säger biskopen att hon ännu inte har fått veta den egentliga orsaken till att hon fick sparken av stiftsstyrelsen. Är det rätt återgivet blir jag verkligen förvånad. Vad är det för grupp människor som är så fega, eller har så litet på fötterna, att man inte ens förklarat orsaken till uppsägningen?

Överklagandenämnden underkände stiftsstyrelsens beslut och biskopen behåller sin anställning. En ledamot, den enda utan partipolitisk tillhörighet, tog konsekvenserna av det och avgick. Han motiverade det med att om han varit med om att fatta ett så formellt felaktigt beslut, med de konsekvenser det fick, ansåg han sig inte vara lämplig att sitta kvar i styrelsen. Men alla övriga, de med partipolitiska förtecken, tycks sitta kvar utan samvetsbetänkligheter.

Nu har biskopen haft sitt första möte med stiftsstyrelsen sedan man sade upp henne på grund av bristande förtroende. I slutet av mötet ställer biskopen frågan om styrelsen har förtroende för henne och får enligt tidningsartikeln, häpnadsväckande nog, ett odelat ja på frågan.

Man tar sig för pannan. Kan detta vara sant? Den grupp personer som för bara 4-5 månader sedan sagt sig helt sakna förtroende för biskopen i sådan grad att hon inte ens år värd att behålla jobbet, svarar nu att man HAR förtroende för henne. Vad är detta för styrelse? Den borde ju bestå av en grupp människor som man kan känna förtroende för, alltså inga vingelpettrar.

Det är tydligt att platsen i styrelsen, det partipolitiska uppdraget, är viktigare än uppdraget i stiftsstyrelsen? Om inte borde man ju stå för sitt beslut och avgå precis som den opolitiske ledamoten.

För bara tre veckor sedan säger stiftsstyrelsens vice ordförande till TÅ: "Nu blir det till att göra ett rejält jobb i stiftsstyrelsen för att få till ett förtroendefullt samarbete framöver. Måste tro att det är möjligt men vi kommer att behöva hjälp med det".

Alltså, för bara tre veckor sedan hade man inte förtroende för biskopen. Man måste till och med söka hjälp utifrån. Så när man nyligen svarade biskopen att man har förtroende för henne så torde fler än jag betvivla detta.

Förtroende är inget man köper. Ett förtroende skapas, det bygger man, något som för det mesta tar lång tid. Och om det dessutom handlar om att bygga upp ett förtroende som varit brutet, kan det ta extra lång tid. Förstå om en gräsrot undrar vad det är under denna process som gjort det möjligt för hela stiftsstyrelsen att utan reservation vända 180 grader?

Jan Bergquist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel