Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Präst: Svenska kyrkan är en gemensam allemansrätt – som försvaras av de valda politikerna

Artikel 60 av 60
Svår konflikt inom Härnösands stift
Visa alla artiklar

Den senaste tiden har det hörts röster som ropat att stiftstyrelsen ska ställa sina platser till förfogande för 'fria opolitiska alternativ'. Är någon opolitisk ? Är någon fri? Politik är att vilja har någon sagt. Svenska kyrkan har styrts på demokratisk grund ända från 1500-talet. Man beslutade då att gå bibelns väg och rensa bort allt ovidkommande. Då stavades de avlat, helgondyrkan, latin, och legender. Munken Martin Luther sökte stöd hos vanligt folk och visade vägen. Numera styrs kyrkan av 251 personer i kyrkomötet och är sedan år 2000 en från staten fri kyrka.

Sverige har "allemans-rätten". En lyx som gör naturen till allas rättighet där vi kan plocka svamp och bär, campa, segla och vandra utan att någon ropar privat och polis. Svenska kyrkan är också en lyx, till för alla.

När kyrkan blev fri från staten så behöll den kravet att kyrkan skulle vara öppen och finnas tillgänglig över hela landet och det är viktigt att Svenska kyrkan fortsätter att vara en folkkyrka med bred geografisk representation. Kyrkopolitikerna försvarar den 'allemansrätten' och är en broms så att kyrkan inte förvandlas till en smal nisch i samhället, - för de få med rätt tro och rätt utseende.

Opolitiska alternativ, tvärpolitiska eller intressedrivna grupperingar finns det redan möjlighet att rösta på inom kyrkan. Kyrkan är inte bakbunden av politiker utan styrs av engagerade människor på det bästa sätt vi känner till, nämligen genom demokratiska val. 

Kyrkan är en viktig del av vårt kulturella arv och med över 1300 församlingar spridda över hela landet så är det ingen vanlig liten hockeyklubb vi talar om.

Stiftsstyrelsens beslut att söka efter en ny biskop har säkert inte växt fram i en handvändning. Vi vet inte detaljerna men många överväganden och långa diskussioner ligger säkert bakom beslutet. Biskop och stiftstyrelse har att arbeta tillsammans och när de inte fungerar så ligger det säkert en stor sorg från båda sidor i detta faktum.

Vi behöver en levande kyrka men kanske inte den stora överrock som vi ärvt ifrån statskyrkans tid. Ingenting är statiskt och både antalet biskopar och antalet stift har skiftat genom åren. 1900-talet har både sett Luleå och Stockholms stift födas och ett antal nya biskopstjänster skapas.

När underlaget för kyrkan nu har sjunkit konstant under 20 års tid ner till ett medlemstal på drygt 50 procent så finns det utrymme för betydande organisatoriska förändringar.

Politik är att vilja har någon sagt och kyrkomötet har att både ta stiftsindelning liksom biskoparnas funktion och antal under övervägande. Men detta behöver inte betyda att den folkvalda representationen behöver minska i motsvarande grad.

Kyrkopolitiker är viktiga och kyrkan är inte de anställdas, prästernas eller biskoparnas kyrka utan än så länge vår gemensamma kyrka. En svensk "allemansrätt" som vi måste försvara.

Thord Hägglund, präst Svenska kyrkan

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel