Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Osaklig och problematisk retorik i frågan om att utreda avkriminalisering av narkotika

■ Läs också Ingemar Nilssons svar till Sofia Mirjamsdotters ledare.

Debatten om att utreda avkriminalisering har nu tagit fart efter att socialminister Lena Hallengren (S) vänt sig emot FHM:s rekommendation. Tidigare i år vände hon sig även mot ett enigt socialutskott som föreslog samma sak. Åsikterna haglar och tyvärr så är det faktamässiga underlaget svajigt bland de som förespråkar att inte titta närmre på narkotikastrafflagens effekter.

Ingemar Nilsson pratar i sitt svar om att de som fastnar i ett drogberoende skall ges hjälp och stöd i form av behandling och rehabilitering. Paradoxalt nog så hävdar han vidare också att han ser sprutbytesprogram och injektionsrum som en kapitulation mot problematiskt drogbruk.

För mig som regelbundet träffar patienter med olika former och problematiska grader av narkotikabruk samt skador till följd av detta är det väldigt svårt att hålla med.

Blodsmittor såsom HIV och hepatit B/C leder till enorma skador för individen och kostar samhället stora summor när följderna av dessa måste behandlas. Även mer akuta tillstånd såsom blodförgiftning från smutsiga nålar och överdoser är starkt bidragande faktorer till Sveriges narkotikarelaterade dödlighet, som är bland de högsta i Europa (Källa: EMCDDA, 2019).

Dessa skador kan man med hjälp av sprutbyte och injektionsrum förebygga eller i vissa fall helt undvika, samtidigt som narkotikabrukarna också fångas upp av sjukvården när de söker sig dit, vilket möjliggör att man skall kunna bygga en allians med dem och arbeta tillsammans för att de skall bli fria från sina destruktiva vanor.

I detta måste man även tänka på signaler till narkotikabrukarna, något som Ingemar Nilsson tar upp. Flera inom området ledande organisationer och beroendeforskare i såväl Sverige som världen menar att lagen om narkotikabrott för eget bruk har en ytterst liten effekt på individers drogvanor.

Snarare hävdar man att det leder till en stämpling som kriminell, vilket skapar stigma och driver individen bort från att söka vård och/eller nämna sitt drogbruk för myndigheter som kan vara dem behjälpliga. På diverse nätforum väljer folk som överdoserat att fråga om råd i hopp om att kunna slippa undan att ringa 112 i "onödan", ibland med dödlig utgång. Destruktivt drogbruk i sig är också mycket sällan en isolerad sjukdom, utan ett symptom på en underliggande psykisk sjukdom, som på samma sätt förblir obehandlad.

Men allt som Ingemar Nilsson argumenterar kring vänds egentligen uppochned av sig självt, då en faktisk avkriminalisering ännu inte ens är uppe på bordet, utan frågan om huruvida man skall utreda den. När vår socialminister ställer sig emot rekommendationer från FHM samtidigt som vi har en pågående pandemi och hon flera gånger i veckan betonar vikten av att följa deras rekommendationer är det djupt oroväckande. Värderingar skall inte styra huruvida man lyssnar på experter eller ej.

Nick Lindholm, läkarstudent och underläkare i psykiatri, Göteborg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel