Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Ö-viks kommun offrar färdtjänstresenärers frihet på ekonomins altare

Artikel 18 av 22
Besparingarna inom Örnsköldsviks kommun
Visa alla artiklar

Vi läste i Örnsköldsviks Allehanda om beslutet som kommunen fattat och som innebär att boende i Örnsköldsvik inte längre kommer att kunna åka färdtjänst nattetid. Beslutet visar upp en människosyn som är förkastlig! Förvisso är färdtjänst en ersättning för de som inte kan åka kollektivt, men färdtjänsten ersätter också möjligheten till att köra egen bil, att cykla eller att gå och det kan man göra dygnet runt!

Det är upp till kommunerna att bestämma om man vill krympa rätten till ett fritt liv för personer med funktionsnedsättning. Vi har hört politiker och tjänstemän säga att de bara följer normen, men vilka är det som bestämmer vilka normer som ska gälla? Det gör politiken, det gör människor, det är ingen som trollar fram nya normer, det är politiska beslut som ligger till grund!

Ofta motiveras en föreslagen försämring med att man bara följer efter andra kommuner. Det är en bedräglig argumentation; om det handlar om en försämring för en grupp är man snabb att anamma det andra kommuner gör, men om det är åt andra hållet tar man inte intryck. En kommun som har begränsat rätten till fritt antal resor och som ser att grannkommunen har fritt antal resor inför sällan fritt antal resor i den egna kommunen, bara för att grannkommunen har det.

Hur har det kunnat bli så här? Sedan Sveriges EU-inträde (1995) sorterar färdtjänsten under transporter. Tidigare fanns färdtjänsten med som en del i socialpolitiken och berördes särskilt i Socialtjänstlagen från 1982.

Färdtjänstlagen från 1996 tar ingen hänsyn till individens behov utan enbart till kollektivtrafiken. Det sägs att den som till följd av funktionsnedsättning har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand ska kunna tilldelas färdtjänst. Kan man komma ombord på bussen eller tåget? Det är dessa frågor som ställs idag. Finns det inga allmänna kommunikationsmedel faller i praktiken rätten till färdtjänst. Därför har nu även många kommuner infört att man inte får åka färdtjänst de tider på dygnet som kollektivtrafiken inte rullar.

EU-medlemskapet innebar även att färdtjänsten tvingades in inom ramverket för offentlig upphandling. Politikerna säger att kollektivtrafiken ska anpassas, så att alla kan åka, men det lär inte hända ännu på många år och till dess att alla är garanterade att kunna åka kollektivt behövs färdtjänsten! För en synskadad person handlar det även om att kunna hitta till en busshållplats eller att kunna orientera sig på en tågstation. Sådana argument tar färdtjänstlagen ingen hänsyn till.

Dock skriver kommuner och regioner i praktiken en egen färdtjänstlag, i den stund de framställer upphandlingsunderlaget inför en kommande färdtjänstupphandling och det är där frågorna om vilka rättigheter vi som av någon anledning måste åka färdtjänst ska ha måste ställas.

Beslutet om att inskränka den fria rörligheten för färdtjänstresenärer svärtar ner beslutsfattarna i Örnsköldsviks kommun; vilka argument de ändå anför som grund för sitt beslut (vi kommer att få höra ekonomiska i första hand) kan de aldrig komma runt det faktum att en stor begränsning av funktionshindrades tillvaro blir följden.

Sven Edlund, ordförande, Synskadades Riksförbund Örnsköldsvik

Kristina Isberg, ordförande Afasiföreningen Örnsköldsvik

Carina Käller, ordförande i Astma & Allergiföreningen Svalan Örnsköldsvik

Anna Berggren, ordförande i Alzheimerföreningen Örnsköldsvik

Einar Härdin, ordförande i Attention Örnsköldsvik

Sigrid Nilsson, ordförande i Bröstcancerföreningen Örnsköldsvik

Lars Persson, ordförande i Diabetesföreningen Örnsköldsvik

Sonia Seidevall, ordförande i Hjärt-Lungföreningen Örnsköldsvik

Kurt Kangas, ordförande i Hörselskadades Riksförbund Örnsköldsvik

Gunnar Westin, ordförande i Parkinsonföreningen Örnsköldsvik

Annica Österlund, ordförande i Psoriasisföreningen Örnsköldsvik

Maria Normark, ordförande i RBU Örnsköldsvik

Agneta Fredriksson-Edin, ordförande i Reumatikerföreningen Örnsköldsvik

Inga-Lill Lindholm, ordförande i RSMH Örnsköldsvik

Christina Hofvander-Åström, ordförande i RTP Örnsköldsvik

Carina Berglind, kontaktperson i Örnsköldsviks Dövas Förening och

Y-länsdöva

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel