Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Lång väntan på operation – orsakerna till problemen i vården är många

Annons

Jag har nyligen fått svar från en överläkare på ortopedsektionen i Sundsvall. Jag hade nämligen skrivit till ortopeden för att försöka påskynda min höftledsoperation. Överläkaren framhåller att ortopeden sedan 2012 tillämpar en behandlingsalgoritm ”vilken framtagits för att förbättra för patienter med höft- och knäledsartros”. Denna algoritm ska ”öka snabbheten och effektiviteten i omhändertagandet”.

Det låter bra, men stämmer knappast med verkligheten. Det är precis tvärtom.

Sjukvårdspartiet har i en insändare visat att uppfyllelsen av vårdgarantin inom ortopedin minskat sedan 2014. Då var det 8 procent, 74 personer, som väntat längre än tre månader. I februari i år var det 43 procent (583 personer). Kön har alltså ökat med 688 procent.

Inte nog med det, stafettkostnaderna skenar och primärvårdens resurser har minskats med ansenliga miljoner.

Naturligtvis är det inte algoritmen (vilket byråkratspråk) som i sig skapat ett berg av lidande, men min höftled är på väg mot toppen på detta berg.

Ett av algoritmens mål är att säkerställa att primärvårdens remisser är korrekta och fullödiga. Trots att den varit i bruk i sju år fungerar det inte, vilket jag kan intyga. I mitt fall tog det två månader innan remissen kom till Sollefteå, 24/6. Två månader och det längsta delen av den tiden är liggtid, tid när ingenting händer.

Nu har garantitiden på tre månader rullat igång. Troligen kommer jag att kallas till ett mottagningsbesök i i september som ska avgöra om jag över huvud taget ska opereras. Därefter blir det väntan på operation. I värsta fall blir den av i slutet av 2019, cirka åtta månader efter att remissen lämnade hälsocentralen.

Orsakerna till dagens situation är många. Enligt Sjukvårdspartiet är centralstyrning, tjänstemannavälde och bristande personalinflytande några av orsakerna till kötiderna. Till detta kan läggas konsultvälde och övertro på att omorganisationer ska lösa problemen. För närvarande diskuterar vårdbyråkraterna åter nya alternativ. Men den grundläggande orsaken finns att söka i privatiseringen – vård för profit och inte utifrån behov – möjligheten att tjäna pengar på människors sjukdom.

Visserligen framför både M och KD tankegångar på ett förstatligande av vården (vilket skulle välkomnas av vårdbolagen som då kan ösa ur statens kassakista). Men endast om fria vårdvalet avskaffas är ett förstatligande meningsfullt, vilket i praktiken är en omöjlig väg så länge vi är bundna av EU:s regelverk. Vi måste alltså lämna EU. Svexit.

Martin Lidqvist

■■ Följ Allehanda Ordet fritt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons