Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Jag är rädd att föda mitt barn när förlossningen i Ö-vik är stängd

Förlossningen stänger i Ö-vik. Jag ska föda ett barn som med hög sannolikhet kommer vilja komma ut snabbare än någon transport tar mig till ett sjukhus. Jag kommer troligt föda i min bil eller i bästa fall en ambulans.

Att höra verksamhetschefen Marju Dahmoun uttala sig i meningar som att "det anses inte finnas några risker med att stänga" är därför ett hårt slag i magen. Mitt första barn föddes på mindre än en timme från första värk.

Vi bor alldeles i utkanten av stan och hade bara 10 min bilresa in. 20 minuter efter jag klivit in på förlossningen ligger min son på bröstet och min sambo har knappt hunnit sätta sig ner bredvid mig.

Du, Marju, pratar fint om patientsäkerhet ur vårdens perspektiv men kan som ansvarig inte se riskerna med en stängning. Samtidigt hör jag min läkare säga att det är lika tryggt föda i en ambulans för de har utbildningen.

Tryggt? Traumatiskt om du frågar mig. Det är ingen upplevelse någon önskar få. Ingen har tittat på mig som enskilt fall eller tagit hänsyn till vad jag känner eller behöver. Mer information nådde mig via tidningen än er.

Jag fick själv be om att få prata med förlossningsläkaren om min oro. Du föreslog detta själv i en av dina uttalanden (till tidningen och alldeles för sent för att göra någon skillnad). Men du med så stor insyn borde väl ändå förstå att även en planering fallerar med ett oväntat och plötsligt händelseförlopp.

Jag kommer stå där ensam och livrädd över att något ska dra igång innan jag är på plats i Sundsvall. En extrem påfrestning med ett dåligt mående som följd.

Dessutom nämner du att Sundsvall tvingats skicka patienter till er, veckan innan jag ska föda. Ansvarslösheten till förmån för besparingar och på bekostnad av det jag ska bära i mitt personliga bagage vet inga gränser.

Så jag undrar – vad innebär orden trygghet och patientsäkerhet egentligen för dig? Tydligen inte alls detsamma som för mig. Och det skrämmer mig eftersom det är jag som ska utsättas för det en stängning innebär.

Det försvårar även för oss som familj på andra sätt. Vi har bosatt oss med tryggheten nära runt oss. Nu blir den plötsligt otillgänglig när den behövs som mest. Vi känner oss inte mycket värda och omhändertagna.

Njut av er semester så ska jag göra mitt bästa för att njuta av min rädsla och kommande förlossning. Tur att ni spar pengar på oss, då borde vi kanske känna oss uppskattade ändå?

Du bekräftade din hållning i uttalandet "Vi räknar med att det ska gå bra". I det närmsta synonymt med att säga "hoppas" och "tror", som ska bakas in i tanken om trygghet och säkerhet vilket alltså ska ha genomsyrat ditt och andra inblandades beslut om stängningen.

Nej, det blir ganska genomskinligt att andra intressen kom först. Jag kanske ska återkomma och berätta hur det gick. Har du tur är ingen skada skedd, åtminstone inte för dig.

A

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel