Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Inte så lätt att vara positiv som landsbygdsbo med alla försämringar

Annons

Ett gäng herrar i övre tonåren har sedan "urminnes" tid för vana att varje torsdag under ett par timmar dryfta landsbygdsfrågor och tidens tand, som alltfort förorsakat och förorsakar ödesdigra hålrum i livsutrymmet ute på bygderna. Samtliga gubbar är livserfarna, kloka och yrkeskunniga inom de flesta tänkbara områden.

Alla har varit med så att säga från början då landsbygden verkligen levde med profiler, filosofer, småfolk, kraftkarlar, handlingskraftiga kvinnor och några vittror. Det fanns affärer överallt, postkontor, skolor, bussförbindelser och arbetstillfällen i överflöd. Det var förvisso ett strävsamt och kämpigt liv, men det var ett liv som levde, som fanns och ett liv som skulle leda till något bättre. Det var riktmärket som de flesta trodde på. Men tji fick alla.

Samhällsansvariga hade annat i kikaren. De proklamerade vitt och brett om hur viktigt det var att i första hand få fart på centralorten Örnsköldsvik. Detta skulle generera i att landsbygden skulle få förutsättningar för liv och luft under vingarna. Och vid det är det nu allt sedan kommunsammanslagningen. Tätorten tycks aldrig bli färdig.

Landsbygden sitter och väntar och väntar och samhällsansvariga lovar och de lovar inte bara att landsbygden skall leva. Nej, nu skall den utvecklas. Sådana löften måste ju hedras och kan ju inte bara vara tomma ord. För förtroendevalda med samhällsansvar måste vi väl kunna lita på. Eller...

Gubbröran har glädjesamt begåvats med besök av två kommunalråd och hög tjänsteman från näringslivssidan. Tanken var nog att kunna dundra in något vägledande för och om landsbygden i deras tankar, men det "blattne bort i intvätt" förutom ett löfte om att bygga en lekpark där nedbrunna Coop stått. Lekparken skulle utformas tillsammans med barn från och med 15 år. De må väl inte glömma sandlådan.

Rent allmänt försöker landsbygdsborna hålla en positiv attityd och inställning till vardagen. Men det vill jag lova att det är inte det lättaste med allt det övergripande negativa, som kommer slag i slag med ständiga signaler om ständiga försämringar, som också genomförs allt eftersom.

Det finns anledning att ställa frågan till samhället. Vem eller vilka i kommunen har ansvaret och omtanken om landsbygden och vad konkret finns på agendan idag? Indragningar, besparingar eller någon liten satsning kanske

"Har de som bor på landsbygden, den service de behöver och har rätt till och finns där den service som behövs för inflyttning och företagande". Är den frågeställningen på bordet och aktuell hos samhällsansvariga någon gång?

Med tänkarmössan påtagen så är min sammanfattning för dagen den att landsbygden går mot döden och det kommer att ske i tysthet för ingen kommer att protestera. Det är oroväckande tyst redan nu och sedan lång tid tillbaka.

Göte Nordmar

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel