Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: ”Det är hela vårt sätt att leva som är det sjuka – och bekymret”

Artikel 20 av 22
Psykiatriavdelningen i Ö-vik läggs ned
Visa alla artiklar

Replik på insändare om psykiatriorganisationen i Regionen, (L): Behandling och vård är viktigare än förvaring (Allehanda 23/2) samt Replik: Vad menar Markusson om psykiatrin? (Allehanda 2/3).

Erica Markusson och Kristina Eriksson ger i insändare sin syn på den vårdförändring som är på gång inom psykiatrin. Här känns Ericas tankar för mig betydligt mer framkomliga, även om hon precis som Kristina och psykiatrin själv gärna vill se vårt psykiska mående som en sjukdom.

En av de världsledande psykiatrikerna under 1900-talet, skotten Roland Laing, hävdade med bestämdhet att ”psykisk ohälsa” snarare var ett rationellt svar på levda förhållanden än sjukdom – det vill säga ett socialt relationsproblem. Därför påstod han följdriktigt att galenskap är ett helt giltigt svar på en galen värld. När vi därför aningslöst behandlar ”psykisk ohälsa” med piller i tron att det är en ”sjukdom” på individuell nivå, förhindrar vi en naturlig individuell läkningsprocess.

Men än viktigare är att ta en titt på de sociala system (den galna värld) som ständigt ställer till det för individen. Att alltfler vuxna svenskar (numera mer än var tionde) och alltfler barn och i allt lägre ålder behandlas med psykofarmaka pekar i samma riktning. Det är hela vårt sätt att leva som är det sjuka och som är bekymret, inte de som vägrar anpassa sig och att ge upp sig själva och som därför mår dåligt av sitt utanförskap och annorlundahet. Psykiatrin med sin tystnadsplikt, piller och elchocker blir därför ett stort hinder för att vi ska börja förstå våra sociala systemfel. Bland annat att vi som barn ska lära oss att vakta vår tunga, att inte vara rakt ärliga och rättframma som en Pippi Långstrump för att inte störa den förljugna vuxenvärlden. Det som vi kallar socialisering.

För att ytterligare tvinga oss bort från oss själva har vi med kyrkans hjälp infört en helt livsförödande skolplikt. Vi ska tvingas att lära oss av och värderas utifrån vad andra tycker är viktigt. En skolplikt som ensidigt tvingar oss att utveckla vår intellektuella ordningssida till förfång för vår empatiska känslomässiga och spontana förmåga. Ur barnets och hjärnans utvecklingssynpunkt är skolan därför med sin skolplikt ett fängelse, säger den finske hjärnforskaren Matti Bergström i sin bok ”Barnet den siste slaven.”

För att utvecklas på ett friskt sätt behöver vi få leva i ett socialt sammanhang utan tystnadsplikt, där allt, precis allt är tillåtet att samtala om. Får vi inte det, utan att vi hämmas i vår spontana känsloutveckling blir vi till känslohämmade intellektuella robotar. Genom att pendla mellan oordning (att må dåligt) och ordning (att må bra) blir vi kreativa och medkännande. Ty ur enbart (skolans) ordning kan absolut inget nytt skapas eller ske. Detta är faktiskt den grundläggande vetenskapliga sanningen, det vill säga att alla ordnade system för eller senare går till oordning (kaos).

Erica och Kristina, om det nu är som Laing och jag (av egen erfarenhet) tror, hur stöttar vi då bäst de som mår dåligt?

Dick Wedin

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel