Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

INSÄNDARE: Därför måste vi föräldrar strida mot skolnedläggningar

Artikel 24 av 70
Besparingar inom skolan i Kramfors kommun
Visa alla artiklar

Annons

Psykologen Abraham Maslow skapade en modell av människans olika behov redan på femtiotalet. Modellen sammanfattas förenklat till bilden av en pyramid, där olika behov delas in i fem steg.

De mest grundläggande, kroppsliga behoven som mat och vatten finns längst ner i pyramiden och utgör det första steget. Det andra steget utgörs av trygghetsbehoven: säkerhet, jobb, stabilitet. Tredje stegets behov är sociala: gemenskap, kärlek och familj. Behovet av självbestämmande, uppskattning och självkänsla utgör det fjärde steget. Pyramiden kronas slutligen av behovet av självförverkligande.

Även om behoven i dessa fem kategorier förekommer samtidigt så väger de tyngre ju längre ner man kommer. Har du ingen mat på bordet bryr du dig lite om ditt självförverkligande.

Jämför man Sverige med resten av världen så inser man att Sverige är bland de välutvecklade länder då de alla flesta steg i pyramiden inte ifrågasätts och är möjligt att tillfredsställas för den största delen av befolkningen.

Vi föräldrar som bor i Lunde, Bollstabruk och Nyland med omnejd är vana vid att livet handlar om att få uppskattning på jobbet eller att öka vår möjlighet att påverka. Det första vi mår tänka på när vi pratar om skolnedläggningar är att det blir jobbigare för oss att hantera vardagen – svårare att träffa skolpersonalen kanske, och längre väg att åka ifall vi behöver hämta insjuknade barn från skolan. Utifrån Maslows modell innebär det ingen försämring alls. Den utomstående kan lätt tycka ”Men skärp er, ni måste väl tänka på allas väl också – ekonomin kräver ett sådant beslut”. 

Bilden ändras dock snabbt när vi ser det hela från barnperspektivet: Barnet, som mest bryr sig om de sociala behoven, knuffas genast ner ett steg: Tryggheten rubbas. Ett nytt skolhus, nya klasskamrater, delvis nya lärare, en helt ny situation med skolskjutsen som även förkortar fritiden – barnens vardag ändras påtagligt och den förändringen går inte att förminska. Den är på riktigt. Inte konstigt att antalet barn som mådde dålig ökade i Sollefteå när man slog ihop högstadieskolor.

I en enkät som jag har skapat för barnen i älvenområdet är mer än 85 procent av de svarande emot skolnedläggningen. Jag förstår dem.

Vi föräldrar behöver nu fundera över vårt fostrandeansvar. Det är vårt uppdrag att fostra våra barn så att de själva kan stå upp för sina egna behov och sin egen strävan efter trygghet, gemenskap, självkänsla och självförverkligande. Det är vår plikt utifrån etiska, moraliska och samhällsrelaterade aspekter. Detta väger tyngre än kommunens ekonomiska balans, vilket må förklara att skolfrågan engagerar föräldrar oavsett politisk övertygelse.

Vi kommer att kämpa för våra barn, kommer lära oss hur man samarbetar över ortsgränser och partipolitiska gränser så att vi kan visa dem hur man kämpar för sina rättigheter och behov som myndig medborgare i Sverige. För vilka föräldrar skulle vi vara om vi struntade i det?

Jan Lötberg

■■ Följ Allehanda Ordet fritt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons