Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Covid-åtgärderna får inte drivas in absurdum – lätta på besöksförbuden för anhöriga

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

Jag är uppväxt på en lantgård. Där bodde farmor på ovanvåningen i samma hus som mina föräldrar. När jag var sju år blev farmor sjuk och hamnade på sjukhem. Under loppet av några veckor blev hon allt sämre och fick efter en tid ligga på eget rum. Sista tiden turades mina föräldrar om att vaka hos henne.

Farmor var helt klar. Jag saknade henne och jag är säker på att hon saknade mig och mina yngre syskon ännu mer. Minns att jag frågade mamma om jag inte kunde följa med och hälsa på farmor. Det fick jag inte. Barn under 12 år fick inte gå in på en vårdavdelning på den tiden.

Man kan ifrågasätta dåtidens regler. Men hur är det i dag? Besöksförbud råder på såväl sjukhus som äldreboenden för att minska spridningen av covid-19. Alla är överens om att det är angeläget att begränsa smittan, men det får inte ske till vilket pris som helst.

I vår vänkrets har min fru och jag två par där ena parten i höst drabbats av stroke med nedsatt rörelseförmåga och talproblem, vilket lett till flera veckors sjukhusvård. Det som upplevts som jobbigast förutom själva sjukdomen är besöksförbudet. Att bli sjuk och under längre tid inte få träffa make/maka eller barn känns väldigt tungt. Man kan tycka att telefonsamtal borde vara tillräcklig kontakt – men det fungerar inte på grund av talsvårigheter.

En äldre man med spridd cancer ska till Sundsvall för undersökning och besked om behandling. Han hämtas med sjuktransport från hemmet i Örnsköldsvik. Besöksförbudet på sjukhuset gör att han åker ensam. Borde han inte få ha fru eller barn med sig som stöd när han kanske får jobbiga besked? Anhöriga kan också vara till stor hjälp för att undvika missförstånd om behandlingen.

Många har fått fira jul ensamma i år, inte minst på våra äldreboenden. Personalen har säkert gjort sitt bästa för att minska ensamheten. Men det är aldrig detsamma som att få besök av sina nära och kära. Äldreboendet är den gamles hem och man kan fundera över vilken rätt samhället har att förbjuda besök och vilken livskvalitet de gamla får när de måste vara ensamma.

Hur effektivt besöksförbud är för att minska smittspridning är det nog ingen som vet. Och vi kan aldrig helt eliminera risken att symtomfri personal omedvetet för in smitta. Risken för smittspridning från friska besökare borde inte vara påtagligt större och måste vägas mot värdet av ett besök för den sjuke.

Ett 25-tal i Örnsköldsvik kommun har avlidit på grund av covid-19. Siffran bör relateras till att varje år dör mer än 600 i Örnsköldsvik, vilket innebär att coronarelaterade dödsfall inte är mer än 5 procent. Jag känner inte till vilka som avlidit, men enligt kollegor som jobbar på äldreboenden rör det sig om gamla med kort förväntad återstående livslängd.

Ibland känns det som "coronahysteri" drabbat samhället. Det bör vi förstås undvika. Vi måste arbeta för minskad spridning av covid-19 men åtgärderna får inte drivas in absurdum. Och hela tiden är det angeläget fokusera på varje patients bästa.

Harald Gustavsson

Barnläkare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel