Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

INSÄNDARE: Bussarnas linjenät i Härnösand liknar mest en avlägsen småstad i Sibirien

Jag åker för en gångs skull buss inom Härnösand, jag har svårt att gå, och måste uträtta ett viktigt ärende. Det är svårt att få reda på vilken buss som går vart, det finns inte någon fungerande reseplanerare på Din Tur. Jag menar fungerande.

Under ett par års tid har jag försökt få veta vilken buss som går närmast ett möbelvaruhus jag skulle behöva besöka, men än har ingen kunnat svara på detta, allra minst möbelvaruhuset själva, inte heller Din Tur. Att behöva åka taxi för att kunna köpa sig t ex en bra stol, det har i vart fall inte jag råd med.

Varför förutsätts det att alla boende i Härnösand har bil och körkort? Verkligheten är ju en helt annan. Det linjenät med få bussar som finns i staden, och som går på begränsade sträckor (glöm lördag och söndag) liknar mest en avlägsen småstad i Sibirien. Jag vet, jag har rest omkring där.

Väl ombord på en buss är det en oerhörd trängsel, det luktar gammal smuts och svett. Det mest fruktansvärda inträffar dock när jag ska åka tillbaka in till Centrum. Stelfrusen efter en halvtimmes väntan i en ensam busskur, stiger jag ombord. En kvinna sitter mitt i bussen och gallskriker av panik. Orsak okänd, men uppenbarligen bör hon inte vara ute ensam och åka buss. Hon gallskriker under hela resans gång – cirka 15 min.

Busschauffören reagerar inte ens, han stannar inte och frågar efter vad som händer. Vi andra passagerare tittar besvärat på varandra - varför gör inte chauffören något. Hur kan Din Tur ta så lite ansvar för situationen? Och omsorgspersonal - hur kan ni sätta en tydligt panikslagen person med funktionsnedsättning att ensam åka buss i staden? Det kunde ha inträffat allvarliga saker ombord med en person som inte kunde ta vara på sig.

Jag kommer aldrig mer att sätta min fot på en buss i Härnösand. Möbelvaruhuset lär jag aldrig kunna besöka. Och jag vill kunna känna mig säker som passagerare, det är ett grundkrav.

Tänk om den förlamande slapphet som utmärker Härnösand och dess infrastruktur tvingas släppa taget, det vore ett lyft för staden. Även så insikten om att det måste sättas tydliga gränser, att trygghet och säkerhet måste vara en grundförutsättning, och att det måste gälla den vanliga människan först och främst. Vi, just vi de "vanliga" är de som betalar för hela kalaset. Jag har tröttnat. Jag vill se en annan ordning, jag vill se kvitto på vad jag får för mina skattepengar. Och jag är missnöjd. Jag vill ha en skarp förändring.

AnnMarie

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel