Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inga fattiga här inte

Dagen Janne Josefsson avskaffade den svenska barnfattigdomen.

Annons

Några timmar innan Janne Josefsson i SVT:s Uppdrag granskning i onsdags kväll vandrade omkring med en mikrofon i bostadsområden i jakt på folk som framför kameran skulle erkänna att deras barn saknade mat och kläder, drog tv-profilen Laila Bagge Wahlgren på sig kritik för ett blogginlägg i samma nedlåtande anda.

Hon beskriver hur en man sitter och tigger på en gata i Stockholm med en lapp framför sig som det står hemlös på. "Gissa om jag tappar hakan när den ’hemlösa’ mannen tar fram en mobiltelefon som ringer och svarar i den!!! Vem fan har råd med en mobiltelefon om man är hemlös och sitter i och tigger på gatan???"

Tja du Bagge, de enklaste kontantkortsmobilerna kostar en hundralapp. Tänk bara hur många hem den hemlösa mannen hade kunnat skaffa sig för de pengarna om han prioriterat annorlunda!

Bilden Josefsson målar upp i Uppdrag granskning om vad som är en "legitimt" fattig person illustreras med bilder av svältande afrikanska barn och limsniffande gatubarn i Östeuropa.

Bagge och Josefsson gör gemensam sak med hundratals andra svenskar på diverse sociala forum på internet under onsdagskvällen som hånfullt ville slå fast att "bara för att man inte har råd med märkeskläder, senaste mobiltelefonmodellen eller inte har råd att resa utomlands mer än en gång per år, så är man inte fattig".

Som att de som klagar på att inte ha pengar så det räcker till det allra nödvändigaste i själva verket ligger på den bekvämlighetsnivån.

Som att socialbidragstagare bara måste lära sig att hushålla med slantarna så skulle ungarna inte behöva vara utan sportlovsresor till Sälen.

Vissa minns kanske texten på ledarsidan dagarna före jul om kommunen som bestämt att betala ut socialbidraget efter julhelgen även till barnfamiljer eftersom många av socialbidragstagarna "har svårt att hushålla med sina pengar".

Människor som har en inkomst de kan leva bekvämt på som har mage att moralisera över hur den som lever på existensminimum "har svårt att hushålla med sina pengar" förtjänar en alldeles egen avdelning i helvetet.

Josefsson vill nu slå sig för bröstet för att ha spräckt en myt om en kvarts miljon fattiga barn eftersom alla dessa inte svälter eller går i trasiga eller för små kläder.

Är du inte halvnaken, hungrig och lever på gatan (utan mobiltelefon) är du helt enkelt inte fattig, menar man. Så länge nån har det sämre nån annanstans på planeten är det inget trängande problem för det svenska samhället att göra något åt.

Det är inte som att vi aldrig hört det förut. Men varje försök att vifta bort svenska barns utsatthet och vad det betyder för deras fortsatta liv lämnar en bitter eftersmak.