Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ida Oscarsson: "Om karlar födde barn skulle det finnas ett BB i varje liten by"

Artikel 61 av 114
Ockupationen av BB i Sollefteå
Visa alla artiklar

Mensen. Blodet. Livmodern. I vissa kulturer så ses det som heligt. I andra som smutsigt. I västerländska reklamfilmer är blodet blått och genomskinligt, nästan som om det inte får synas att det är vätska ens.

Annons

Jag köpte två paket trosskydd för några veckor sedan, på extrapris. Jag synade förpackningarna noga för att vara säker på att det var oparfymerade trosskydd jag köpte.

Men när jag kom hem, öppnade förpackningen och slog upp det ena inplastade trosskyddet så slog det en doft emot mig. En söt, sliskig doft, det stack i näsan och jag suckade uppgivet "vad faaan!".

Jag vill inte ha någon parfym i min vagina tack, hon duger precis som hon är, med tillhörande lukt och allt. Men så tänkte jag att jag ändå skulle prova, ekonomisk som jag är. Det kanske inte skulle påverka ph-värdet negativt.

Men det gjorde det. Efter någon dag eller två så började klieriet, inte mycket, men från att må prima började min vagina att protestera mot de för henne onaturliga dofterna.

Så nu vet jag. Aldrig mer parfym!

Men detta exploaterande av det kvinnliga könet, de kvinnliga könsdelarna och dess tillhörigheter. Vad handlar det om egentligen? Varför har jag stora delar av mitt menstruerande liv velat smussla med bindor? Vem planterade den skammen i mig?

Rädslan av att vara äcklig, ofräsch, att blöda igenom, att lukta. För det är ju det värsta som kan hända, om en kille upptäcker att man kanske inte alltid är en vandrande Dove-reklam.

Nu är jag tjugofem och har haft mens ganska länge. Frälsningen kom när jag fann menskoppen. Då fick jag bekanta mig med mitt blod på riktigt. Och nu tycker jag inte att det är äckligt längre. Första terminen i skolan ropade jag också ut en fråga ganska högt om nån tjej i klassen hade en binda till övers, det var flera killar med i rummet.

Men samhället har en väldigt lång väg att gå ändå. Reklamfilmernas blod är fortfarande blått och förlossningsklinikerna på landsbygden är inte längre något du kan ta för givet. Det slår mig hur lite respekt det finns för kvinnor. Vi stoltserar utåt om hur jämställda lilla landet lagom Sverige är, men jag skulle säga att det är en stor fet lögn.

Om karlar födde barn skulle det finnas ett BB i varje liten by. Och de skulle få betald semester varje gång de behövde vara hemma för mensvärk. Endometrios skulle inte blir en dold folksjukdom. Mensskydd skulle definitivt vara subventionerat.

Så är det konstigt att jag blir förbannad? Känslosam? Nej, det är det inte! Vad som är konstigt är att inte det verkar väga tyngre än pengar.

Att en kvinnas rätt till en trygg och lugn förlossning får stå tillbaka för att människor prioriterat fel i en sjukhusbudget.

Ida Oscarsson

* * *

Läs mer kultur och följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook

Läs mer: Hon får årets Höga Kusten-stipendium

Debatt: Historiskt skifte för landsbygdspolitiken

Krönika: "Satsa på kvinnokultur, inte museum över de redan privilegierade"

Om Textilarkivet Västernorrland: "Splittra inte Textilarkivet" - Mariann Hedman starkt kritisk mot beslutet

Krönika: "En så nedlåtande karikatyr av landsbygden speglar människoförakt av värsta sort"

Landsbygdsutveckling: Landsbygden är ett demokratiskt haveri