Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I väntans tider läggs allt på is

Ännu en riksdagskrönika skrivs i väntan på en lösning av regeringsfrågan. Uttrycket "ett komplicerat parlamentariskt läge" blir alltmer påtagligt. Det märks naturligtvis i det vardagliga riksdagsarbetet. Inflödet av propositioner (förslag) från regeringen är starkt begränsat. Jag tycker dock att regeringskansliet övertolkar vad en övergångsregering får(?) och inte får göra.

Som exempel, det finns en rad utredningar med politisk enighet om att de bör skickas ut på remiss, som nu läggs på hög i regeringskansliet, på inrådan från juristerna. Fel och lite fegt tycker jag. Låt inte juridiken ta över politiken och i onödan försena viktiga processer och utveckling. Att riksdagen ändå har ärenden att hantera är bland annat EU-kommissionen garant för. Mer om det lite senare.

Just nu förbereds alltså i finansdepartementet en så kallad övergångsbudget(!). Det låter nog mer dramatiskt än det är. I praktiken är det en prolongering (förlängning) av nuvarande budget, med uppräkning för löne- och prisutveckling. Om den så småningom klubbas igenom av riksdagen, innebär det inget dramatiskt. Landets myndigheter kommer att kunna fortsätta sin verksamhet, de har exempelvis anslagskrediter som ger dem den likviditet som krävs.

Sedan kan den regering som tillträder, oavsett när, oavsett färg, lägga de tilläggsbudgetar som krävs för att förverkliga sin politik, om än med viss fördröjning.

Det sämsta med den fördröjning vi nu ser är att den viktiga satsningen på välfärdens producenter, kommunerna och regioner/landsting som vi socialdemokrater gick till val på läggs på is. Illa för Sverige, mycket illa för utvecklingen av välfärden. Vi skapar problem för väldigt många förtroendevalda politiker runt om i Sveriges kommuner och regioner/ landsting med detta. Finansieringen av välfärden är en av mandatperiodens viktigaste frågor. Ett faktum som jag också ägnade mitt deltagande i årets allmänpolitiska debatt i riksdagen åt, välfärdens finansiering.

Lite överraskad blir man i samtal med vänner och bekanta, med fackligt- och politiskt aktiva och den enorma längtan efter en regering som uttrycks. Jag har aldrig riktigt insett hur angelägna människor är om att det finns en regering på plats. Är form viktigare än innehåll?

Kanske är det så. Jag är däremot inte imponerad av alla de ”experter” som efterlyser snabba ändringar av konstitutionen. Nej tvärtom tycker jag. Testa konstitutionen fullt ut.

Att börja trixa med den så fort den inte levererar det ”experterna” vill vore att göra demokratin en björntjänst. Däremot har de politiska partierna, inte minst mitt eget, all anledning att verkligt seriöst analysera valresultatet och dess orsaker och verkan.

Från min roll i Finansutskottet kan jag också göra en framtidsspaning mot 2019 och titta lite utanför landets gränser. Den ovannämnda EU-kommissionen bidrar aktivt till detta.

Orsakerna är flera. Brexit, utvecklingen i länder som Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Den ekonomiska och politiska utvecklingen i Italien.

Valet till EU-parlamentet gör att kommissionen vill skynda på att genomföra saker under sin sista tid vid makten. EU:s nya långtidsbudget, inklusive Sveriges framtida medlemsavgift, ja inte är det brist på frågor att jobba med i Sveriges riksdag. Så lugn, Sverige och den svenska demokratin fortsätter fungera, även i väntan på en ny regering!