Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I storfiskens rike

Ibland blir allting nästan precis som man drömt. Som för oss när vi begav oss i väg till Väröy. Ett ö-samhälle som ligger utanför Lofoten. Här fick vi uppleva ett fantastiskt väder, underbar natur och ett otroligt bra havsfiske.

Annons

Att det blev många timmar i bilen och på färjan över kändes helt okay med facit i hand. Alla vi fyra satte personliga rekord. Den tyngsta som landades i båten var en sej på 18 kilo.

Det blev även en del rekord för deltagarna på andra fiskarter. En bidragande orsak var det fina augustivädret som gjorde att vi inte hade några problem att ta oss ut på havet. En rejäl båt med 150 hästkrafter stark utombordare kändes också tryggt.

Havet är som fjället. Vädret kan slå om på bara några minuter och då är det bra om man snabbt kan ta sig till en lugnare plats eller rent av till land.

Vår resa gjordes under sista veckan i augusti. En målsättning var att försöka fiska stor hälleflundra. Nu fick vi inte någon sådan på kroken. Däremot var det också tid för storsej. Och några hade vi lyckan att få.

Den kan i kraft liknas med laxen. Oerhört stark och livlig. Sejen tar man ibland på 80 meters djup och när den dessutom drar ut en 50 meter lina så blir det en jobbig resa att landa fisken. Men den kan lika gärna hugga på betydligt grundare vatten.

Det finns två fiskecamper på ön, där man tydligt från luften kan se konturerna efter två stora vulkankratrar från en svunnen tid som skapat landskapet. Här bor det cirka 750 innevånare i en egen kommun.

Trots den i svenska mått blygsamma befolkningsmängden finns det polis, affärer, kiosker, pubar, tandläkare, läkare, taxi och andra serviceinrättningar. Den stora huvudnäringen är förstås fiske. Och numera även turistfiske.

Vi bodde på Sjybrygga som ägs och drivs av Vidar Andreassen. Sina första fisketurister tog han mot 2007.

– Då var det två stycken som hyrde av mig, berättar han. På den tiden försörjde jag mig på yrkesfiske. Jag fiskar fortfarande, men i mycket mindre omfattning.

Verksamheten växte och under 2013 hade han 391 gäster. Själv tycker han om att åka på husvagnssemester till Sverige.

– Jag gillar Sundsvall och då brukar vi vara på Fläsian.

Han har nästan uteslutande svenska fisketurister. Inget medvetet val, utan det har bara blivit så.

– Det är ett hyggeligt folk och vi har nästan samma språk och kultur, så det är lätt att förstå varandra.

När vi kommer fram första dagen så går Vidar Andreassen igenom hur båtarna fungerar, hur rensrummet ska skötas och ger oss ett sjökort med tipps på bra fiskeplatser.

Vi ger oss ut och fångar först lite mindre sej på mellan tre hekto och halvkilot. Fisk vi vill ha som bete. I båten bestämmer vi oss också för att fiska med lite olika metoder. En med bete, två med jiggar i olika färger och en med pirk. Alla metoderna visar sig fungera. I alla fall när det handlar om sej och torsk.

Första eftermiddagen drar vi upp åtskilliga kilo fisk. Redan nu känns det som om den här turen varit bättre en många andra där vi inte fått lika mycket på en hel vecka. Så fortsätter det varje dag och redan dag två landas hälleflundran.

Fisket går så bra att vi bestämmer oss att rikta fiske efter hälleflundra. Men det gick inte som vi planerat. Och allt ska inte eller göra det, då försvinner en stor del av tjusningen med att fiska. Det blev ett antal timmar helt utan napp. Men vad gjorde det när vi tittade ut över havet och såg närmaste ön Mosken.

Här i trakterna kring Mosken och Väröy finns världens kraftigaste tidvattenström som bildar malströmmar. Något man bör vara försiktig med eftersom dessa kan dra ner båtar i djupet. Enligt Julius Verns roman - En världsomsegling under havet – så var det i dessa vatten som kapen Nemo med ubåten Natilus började sin resa under havet.

Vi var förstås mycket nöjda med fisket och storleken på fisken. Det gick så bra att vi började kasta tillbaka fiskar under fem kilo i havet. Vi ansåg dessa vara för små att dra upp i båten. Storlekar som under andra resor med jubel tagits upp i båtarna. Det blir fler resor upp till dessa nordliga vatten.

För även om vi tycker att det blev en hel del troféfiskar, så finns det betydligt större som simmar utanför ön. En hälleflundra på åtta kilo är i sammanhanget liten. Här finns många flundror på runt 100 kilo och även ännu större. Bästa fisket efter dessa monster är dock under juni och juli.

Andra fiskarter som vi fick var lubb, makrill och långa. Lubben och långan fick återvända, bland annat en långa på närmare åtta kilo. När vi reste hem hade vi varsin kylbag fylld med framförallt torskfilé, för torsken var den art vi fick mest av. Kanske inte världens roligaste fisk att drilla in med spöet. Men ibland överraskar den och ger oväntat aggressivt motstånd.

Vidar berättar att turistfisket i havet är stort i Norge.

– Man uppskattar att turister totalt tar upp cirka 10 000 ton fisk varje år.