Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur tänkte Språkrådet egentligen?

Annons

Vi har hunnit en dryg vecka in i det nya året och jag ser redan nu fram emot datumet då man kan plita in siffrorna 111111 som dagens datum; det är nämligen knappt hundra år sedan vi senast hade den möjligheten. Nya år ger oss dessutom sådär en lagom motiverad möjlighet att ta nya tag, lägga gamla försyndelser till handlingarna (oavsett om man har gjort upp med dem eller inte) – och starta om på nytt.
När nyåret var ett par veckor bort minns jag att jag någon gång tänkte tanken att samhället Bjästa och dess invånare alldeles säkert såg fram emot att vända blad (som det på kunglig bekostnad allt oftare kommit att heta). Att riva ned 2010-almanackan, då den i bygden tragiska och allvarliga händelsen kom i ljuset för den breda allmänheten med hätska reaktioner som följd, och få ersätta den med en tom och hoppingivande av 2011 års modell. Men då hade Språkrådet ännu inte hunnit säga sitt.

Språkrådet. Sveriges officiella språkvårdsorgan och en del av språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen, enligt dess hemsida. Onekligen en formulering som förpliktigar. Men när de i sin årliga nyordslista valde att presentera det nya verbet ”bjästa” med förklaringen att ”ta parti för en förövare av ett brott och mobba offret” så tappade åtminstone jag viss respekt för nyordslistan som sådan.
Språkrådets Birgitta Nilsson förklarade nyligen för Allehanda Media att ordet snabbt dök upp i bloggosfären, på Twitter, Facebook och i ett antal dagstidningar – och att det därmed förtjänade sin plats på listan. Nilsson sa sig också ha förståelse för bjästabornas besvikelse, men att de inte kunde ge vika för det. Jag köper den känslomässiga aspekten, att de inte kan ta den typen av hänsyn. Alltid kommer någon i kläm. Det jag vänder mig emot är Språkrådets naiva och möjligen bristfälliga research.
Jag om någon har konsumerat brett och djupt om Bjästafallet sedan i slutet av mars – och jag deltar aktivt i den bloggosfär där de säger sig återkommande ha stött på ordet. Men jag har aldrig mött verbet eller uttrycket ”att bjästa”. Dessutom har det i efterhand, vilket Språkrådet haft god tid att ta reda på, stått väldigt klart att just Bjästaborna varit i betydande minoritet i jakten på de båda våldtäktsoffren. Få kände till vad som utspelade sig, men sota fick man kollektivt. Nu, med Språkrådets hjälp, ännu en gång.
Är det att ”knutbya” att mörda i guds namn? Att ”stockholma” när man spränger sig själv till döds i ambition att ta fler med sig i döden? Inte vad jag vet. Kanske borde Språkrådet, som nu ändå har uppenbart höga ambitioner med nämnd lista, ha tagit en sväng till samhället Bjästa innan de lanserade verbet med samma ord. Men det är, förstås, lättare att orsaka obekvämlikheter på avstånd.

Avslutningsvis; detta ämne hade berörts tidigare här på krönikeplats om det inte vore för ett av min initierat kortare uppehåll, men jag kände ändå att ämnet förtjänade att lyftas. Så vad säger ni; ska vi vända blad nu? God fortsättning också, för tusan. På ren svenska.