Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hotellbygget en riktig berg- och dalbana – om domen upphävs ligger skulden på Härnösands politiker och näringsliv

Annons

Har ni någonsin spelat schack med en motspelare som sekunden innan ni ska säga "schack matt" råkar peta till brädet så allting flyger omkring? Luften går liksom ur en och man undrar om det är värt besväret att ställa upp spelet igen bara för att visa att man vann.

Den känslan fick jag när jag läste artikeln den lilla notisen i TÅ 22/12 där man talade om att Riksantikvarieämbetet (RAA) ändrat åsikt i frågan om hotellbygge på Kanaludden. Julfriden försvann direkt.

Läs [+]-artikeln: Ett steg närmare hotellbygge i Härnösand – tung remissinstans ger klartecken

För en känslomänniska som jag har alla år med denna debatt bjudit på en berg- och dalbana av olika känslor som besvikelse, oerhörd förvåning, ilska, sorg, med mera. Senaste var en euforisk lättnad när Mark- och miljödomstolen meddelade sin dom den 30 januari 2018.

Man förklarade hur domstolen resonerat när man värderat de handlingar som inkommit tillsammans med det som framkommit vid sammanträdet och synen den 23/11 2017.

Det var så glasklart att detaljplaneändringen skulle medföra en påtaglig skada på riksintresset att man avslog yrkanden om att inhämta yttranden från Boverket och RAA. Vilket så här i efterhand kanske är att beklaga. Hade RAA fått yttra sig vid denna tidpunkt hade de högst sannolikt kommit fram till samma slutsats som domstolen. Det får en att undra vad som hänt under året som fått skadeverkningen att ändras från påtaglig till obetydlig.

Har du svårt att förstå varför skillnaden kan vara så avgörande kan du föreställa dig riksintresset som en stor och vacker ballong, som man vill bevara åt eftervärlden. Man har tillsammans värderat vilka områden som är särskilt viktiga och/eller känsliga. En åtgärd kan vara att nudda något av dessa områden med andra föremål som till exempel en papperslapp, en fjäder, en nålspets. Går ballongen inte sönder är skadan obetydlig. Smäller ballongen så är skadan mer än obetydlig, det vill säga påtaglig. Den sladdriga trasan som återstår känns inte lika viktig för kommande generationer även om de andra områdena finns kvar.

Men man ska väl inte ta ut olyckan i förtid. Mark-och miljööverdomstolen är säkert kapabel att döma lika klokt som Mark-och miljödomstolen. Skulle så inte vara fallet så lägger jag skulden på politiker och representanter för näringslivet.

Därför avger jag som nyårslöfte att jag om Mark-och miljööverdomstolen upphäver domen från Mark- och miljödomstolen i detta ärende aldrig mer ska bry mig om att rösta på kommunpolitiker, ej heller handla i någon affär i Härnösands city mer (undantaget välgörenhetsorganisationer som Röda korset, till exempel).

Ingela Boij

■■ Följ Allehanda Ordet fritt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel