Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hervor följer Lauras fotspår

Hervor Sjödin är en glad och positiv kvinna – med ett lämpligt tjockt skinn på näsan. Att jobba som lärare, vilket föräldrarna gjorde – tänkte hon minsann inte. Det blev så i alla fall, vilket hon absolut inte ångrat en minut.

Annons

"Nej, jag ångrar inget", (franska: Non, je ne regrette rien) Edits Piafs paradnummer är dessutom en av Hervors sångfavoriter. En annan musikalisk favorit är Louis Armstrongs "What a wonderful world".

– Jag kan se det positiva i livet och hitta glädjeämnen i små saker, blir Hervors svar på frågan om hennes starka sida.

Din svaga då?

– Det får andra svara på. Jag själv retar mig på att jag är glömsk och gråtmild, säger Hervor med ett skratt.

Hervor, med flicknamnet Torell, växte upp i Sollefteå som ensam flicka bland sex bröder.

– Jag fick nog lite skinn på näsan, kommenterar hon sin femte plats i syskonskaran.

Båda föräldrarna var lärare och även flera av bröderna valde samma jobb.

– Så man kan säga att det är ett typiskt yrke för den här familjen. Men jag hade bestämt mig för att inte bli lärare, säger Hervor som dock inte stod fast vid sitt icke-beslut så särdeles länge. Hon kom att arbeta som gymnasielärare i franska och tyska under hela arbetslivet.

– Det har varit ett fantastiskt yrke, säger hon och den glada tonen i rösten avslöjar att så är det också.

Fantastiskt – tycker hon också om föreningsliv och har varit engagerad i föreningar i någon form praktiskt taget hela livet – utan att hon egentligen tänkt på det.

– Att jag är en föreningsmänniska kom jag underfund med genom föreningen Liv i Sverige, som uppmanade folk att skriva om sitt föreningsengagemang. Jag fann då att föreningslivet har spelat en enorm roll i mitt liv.

Det började med scouterna där hon fick lära sig allt från grötkok till att kolla stjärnbilder fram till nuvarande skötebarnet Laura Fitinghoffsällskapet.

Laura Fitinghoff, författarinnan till Barnen från Frostmofjället, var visserligen alltid "närvarande" under Hervors uppväxttid. Hennes mormorsmor och Laura var systrar, men hon visste ändå inte så mycket om sin avlägsna släkting.

– Jag visste att hon funnits och att hon låg begravd under en stor sten. Men vad jag inte visste då var att hennes liv var en så spännande story. Paul Lundin i Sollefteå höll ett föredrag om henne och han visste mer om henne än någon av oss i familjen. Sedan sökte jag upp honom och fick alla fakta och på den vägen är det.

När hände det här?

– Den 14 mars 1988, svarar Hervor direkt. Den dagen skulle hon ha fyllt 140 år.

Hervor, som tidigare skrivit pjäser för Sollefteå Amatörteater, började då skissa fram pjäsen om Laura Fitinghoffs liv, vilken från våren 1991 gavs i många föreställningar. "Oj, vilken rolig historia" och "Kan du inte skriva en bok, en pjäs glömmer man", hördes från flera håll. Hervor var fortfarande yrkesverksam och tiden medgav inget bokskrivande – men femton år senare – år 2006 gavs Vägen till Frostmofjället ut. Nu har den dessutom kommit som ljudbok. Att sätta sig i en studio och läsa in drygt tretton timmar bok är en ny – och positiv – upplevelse för henne.

– Det har varit fantastiskt roligt, säger Hervor Sjödin glatt.