Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hennes revolution blev stulen

Annons

Med facit i hand beklagar dokumentärfilmaren Nahid Persson Sarvestani revolutionen i Iran. Nu har hon gjort upp med de smärtsamma konsekvenserna i sin nya film.

Det har varit väldigt tungt, jag blev helt utmattad, säger hon.

I sin ungdom var Nahid Persson Sarvestani engagerad i vänsterrörelsen i Iran. 1979 var hon med och gjorde revolution mot shahen men inget blev som hon och hennes vänner hade hoppats. De religiösa krafterna tog över och det blev värre än hon någonsin hade kunnat föreställa sig under ayatolla-styret.

Kvinnor tvingades att bära slöja, förföljelser och massavrättningar tog vid.

"Vad har vi gjort"

Nahid Persson Sarvestani flydde och hamnade så småningom i Sverigem men hennes bror Rostam blev fängslad och avrättad. Det är över 30 år sedan och den numera välkända regissören har försökt hålla de smärtsamma minnena och skuldkänslorna ifrån sig. Men efter valet 2009, när anklagelser om valfusk orsakade de värsta oroligheterna i Iran sedan just 1979, gick det inte längre.

Det var som att se en repris av mitt liv. Folk blev slaktade på stan efter valet och deras krav på "frihet och demokrati" är exakt samma ord som vi använde. Då kände jag "vad är det vi har gjort", våra barn har det värre än vad vi hade det. Jag kunde inte ignorera den här frågan längre.

Tio år av tortyr

I stället har hon gjort tvärtom och grävt ordentligt. I den nya dokumentären "Min stulna revolution", som får biopremiär på fredag, träffar hon flera av sina gamla väninnor, som deltog i revolutionen och fängslades i över tio år. I gripande samtal vittnar kvinnorna om hur de levt i överfyllda fängelseceller och hur de blivit utsatta för psykisk och fysisk tortyr. Ingen av dem tvekade inför att vara med i filmen och berätta sin historia.

Tvärtom. De ville berätta för det är aldrig någon som frågar dem om hur det var. Det är så många exiliranier som har suttit fängslade eller har släktingar som suttit i fängelse. Alla känner igen detta.

Blev utmattad

Precis som i sin förra film, "Drottningen och jag", som handlade om den komplexa relationen mellan henne själv och shahens änka, drottning Farah Diba Pahlavi, spelar Nahid Persson Sarvestani och hennes subjektivitet en stor roll i "Min stulna revolution".

Jag tror att det gör de här filmerna mindre torra och tråkiga. Kanske skulle folk inte orka titta annars. Men jag hoppas att nästa film inte ska behöva handla om mig, jag har egentligen inget behov av det.

Som dokumentärfilmare är Nahid Persson Sarvestani van att jobba under tuffa förhållanden. Men den här gången blev det jobbigare än vanligt.

Det var väldigt tungt, på många plan. Kanske tog mina känslor över, jag blev helt utmattad. Det finns andra anledningar också men under nästan ett år kunde jag inte göra någonting alls och därför är jag så otroligt glad över att filmen blev av. Och reaktionerna jag fått hittills har varit fantastiska.

Kan aldrig återvända

Samtidigt väntar hon på reaktioner som gissningsvis inte kommer att vara positiva. Filmare som trotsar regimen råkar illa ut i Iran. Den världsberömde regissören Jafar Panahi dömdes till yrkesförbud samt sex års fängelse 2010 och den svensk-iranska skådespelaren Maryam Moghaddam, som medverkar i hans i hemlighet inspelade "Closed curtain", blev efter att ha presenterat filmen i Berlin i vintras ifråntagen sitt pass när hon återvände till Teheran. Nahid Persson Sarvestani säger att hon aldrig kan återvända till Iran och att hon är rädd för egen del ibland.

Jag får brev och mail med hot i, från nationalister och regimtrogna. De vet var jag bor. Jag har inte fått några reaktioner än på den här filmen. Men de kommer.

Mer läsning

Annons