Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hemtjänsten bjöds på gratis konsert i Örnsköldsvik: "Möten mellan människor är det viktigaste"

Det blev många musikaliska möten och möten mellan människor när hemtjänsten hyllades vid helgens konsert på Pingstkyrkan i Örnsköldsvik.
"Det är något djupt mänskligt i att bjuda på sig själv", skriver David Wahlén som var där och lyssnade.

Annons

Rune Andersen hälsar välkommen till samarbetskonserten med ett innerligt anförande. När hans fru blev allt sämre och så småningom avled fanns hemtjänsten hela tiden med.

– De lyfte av många av bördorna från mina axlar utan att någon enda gång beklaga sig eller få mig att känna mig överflödig. Jag kände mig trygg.

Det stora stödet fanns även där när Rune själv blev sjuk, något han uttrycker stor tacksamhet för.

– Jag vet inte hur hemtjänsten fungerade i Wien på Brahms tid när han blev sjuk. Men hade det varit i nutid i Örnsköldsvik hade han kunnat känna sig trygg.

Rune Andersen initierade samarbetskonserterna tillsammans med Pelle Elfving för en tid sedan med tanken att jazz skulle möta klassisk musik under samma konsert. Det har blivit några uppskattade konserter genom åren och fler kommer det bli.

När Rune föreslog att kvällens konsert skulle vara en tackkonsert till hemtjänsten var det bara självklart för Pelle att haka på.

Under kvällen talar även hemtjänstens avdelningschef Lena Hurtig och kyrkoherden Peter Persman. Möten mellan människor är det mest värdefulla som sker i samhället och när hemtjänsten kommer på besök är varje möte unikt.

– Jag har räknat ut att vi gör ungefär 25 tusen unika besök per vecka i Örnsköldsvik, säger Lena Hurtig.

Persman resonerar kring att se människan, att vara medveten om att det är en människa man möter. Det är oerhört värdefullt.

Konserten inleddes med Rune på piano tillsammans med altviolinisten Pär Lindqvist i musik av Trygve Madsen, en klassisk sonat som från början var skriven för piano och klarinett men som ofta gör med altfiol i stället. Madsen var själv en skicklig jazzpianist och några jazztongångar smyger sig fram i samspelet mellan duon.

Pelle Elfving presenterar sedan kvällens jazztrio.

– Nu kommer en helt annan musik!

Trion med Erik Söderlind på gitarr, Tobias Helén på bas och Martin Eklöf på trummor bjuder på sina tolkningar av några jazzstandards och Erik spelar även några låtar solo. Bland annat bjuder trion på sin version av Emigrantvisa som även spelats av Jan Johansson, en av de mest kända jazzpianisterna som också var en skicklig klassisk pianist.

Trion är lekfulla och det förväntade varvandet av solon låter dem inspirera varandra under musicerandets gång. Erik Söderlinds mjuka ton i gitarren kan nog bero på hans tidigare klassiska utbildning.

Jag håller inte med Pelle Elfving. Det är absolut kontraster men inte helt annan musik, speciellt inte med det som blir så tydligt under kvällens gång. Jazzpianist som skriver klassisk musik, klassisk gitarrist som spelar svängig jazzgitarr, klassiska låtar som får nya musikalisk skrud.

Jag tror att det handlar om lite olika dialekter. När Erik Söderlind smyckar ut sina solon hör jag flirtar med både jazztraditionen men även ornamentik som skulle kunnat vara hämtat från den klassiska traditionen. När Rune och Per sedan spelar Brahms sonat i f-moll som avslutning på konserten börjar jag fundera på hur vissa delar skulle låta med en gående baslinje på kontrabas och trumkomp.

Det är något djupt mänskligt att bjuda på sig själv till en annan. När vi människor skapar något kommer det från vårt innersta, en musiker visar sig själv i musiken. Att hålla en konsert som en tacksamhetsgest blir en flerbottnad upplevelse. Jazz möter klassiskt, musiker möter publik, människor möter människor. Tack Rune och Pelle för en härlig hyllningskonsert till hemtjänsten och medmänsklighet!

Konserten var ett samarbete mellan mellan Perdido, Musiksällskapet, Svenska kyrkan och Pingstkyrkan.

David Wahlén