Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hedra minnet

Händelserna i Ådalen 1931 får aldrig glömmas bort. Att använda det tragiska som skedde i Lunde för att plocka billiga partipolitiska poänger är dock inte att visa offren och deras efterlevande den respekt de förtjänar.

Annons

Aftonbladet tog nog priset för historielöshet då man häromdagen rapporterade att Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly skulle lämna slutspurten av valrörelsen i Västra Götaland för att delta i ett "80-årskalas".

Tidningen ändrade rubriken ganska fort på sin sajt – antagligen efter en hel del arga mejl från norra Sverige – men det säger ändå någonting att Sveriges största tidning refererar till minnesdagen för händelserna i Ådalen 1931 som ett "kalas". För många personer som inte är från den här delen av landet, eller som inte har kopplingar till arbetarrörelsen, är händelserna något diffusa.

I Lunde kommer man dock i dag att högtidlighålla minnet av de dödade demonstranterna med kransnedläggning och tal av bland annat ovannämnde Ohly och IF Metalls ordförande, ångermanlänningen Stefan Löfven.

Att uppmärksamma de tragiska händelserna i Ådalen på ett värdigt sätt är inte alltid det lättaste för arbetarrörelsens företrädare, men den historiskt medvetne förstår att förklara vad som hände, varför det skedde och hur samhället förändrades efter det som för de flesta kort och gott är "Ådalen 31". Det som hände för 80 år sedan, då svensk militär öppnade eld mot svenska demonstranter, får aldrig ske igen. Författaren och skribenten Göran Greider har i Dagens Nyheter beskrivit platsen där militären sköt sina dödande kulor som ett område "där ett svenskt inbördeskrig utspelade sig inom loppet av några minuter" och han har onekligen en poäng. Det svenska samhället i början av 1930-talet var ett samhälle som höll på att slitas sönder och om något gott kom ur de fem människornas död så var det att händelserna ledde fram till att svenskar ur alla samhällsskikt reste sig upp och sade "aldrig mer".

De talare som i dag ska medverka i Lunde kommer förhoppningsvis – även om Ohly och övriga inbjudna hedersgäster kommer att tala för en församling som troligtvis redan kan allt om det som inträffade den där Kristi himmelsfärdsdagen – att betona varför händelserna i Ådalen aldrig får glömmas bort.

Förhoppningsvis sker det dock utan partipolitiska övertoner.

En uppenbar risk då historiska händelser ska uppmärksammas är nämligen att jämförelserna med vad som händer i dagens samhälle blir långsökta.

Ett talande exempel är den inbjudan som skickades ut till ett seminarium på ABF i Stockholm (seminariet, som arrangerades tillsammans med den socialdemokratiska idétidskriften Tvärdrag, gick av stapeln i går).

I inbjudan gick det bland annat att läsa att "sakförhållandena har civiliserats sedan 1930-talet men riktningen är densamma i dag". Som exempel nämndes att "även idag ser vi en politik för lönesänkningar, osäkra anställningar, svaga fack och löntagare och en regering på arbetsgivarnas sida".

Är det så arbetarrörelsen behandlar händelserna i Ådalen?

Ska SAF:s skydd av strejkbrytare på 30-talet jämföras med en arbetsmarknad anno 2011 där arbetsgivare och fack gör upp i samförstånd?

Ska paralleller dras mellan svältande arbetare på 30-talet och dagens a-kassa?

Ska kapten Mestertons order om eld jämföras med en borgerlig regering som vurmar för den svenska modellen?

Det blir rent ut sagt löjligt.

Om talarna i Lunde börjar prata om fas 3, jobbskatteavdrag eller att dagens regering "sparkar på dem som redan ligger", då kan ni i alla fall vara säkra på att de inte är där för att hedra demonstranterna som föll offer för militärens kulor. Ni kan också vara säkra på att historielösheten inte bara är utbredd på vissa kvällstidningsredaktioner utan även hos dagens politiker.

Låt oss hoppas att 80-årsdagen högtidlighålls med lite mer respekt för människorna som dog då och för människorna som lever i dag.

Anders Rönmark