Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Har BB-aktivisterna i Sollefteå samma sittfläsk som i Dorotea?

Det är intressant att sjukvården i Västernorrland plötsligt har blivit ett hett samtalsämne utanför länsgränsen. Särskilt för oss som bevakat landstingsfrågorna under de senaste åren.

Mycket är nytt, mycket är annorlunda och mycket är nu väldigt väldigt, medialt.

Plötsligt har ett stort antal rikspolitiker och bloggkändisar – bland annat Gudrun Schyman, Underbara Clara och Jonna Jinton – börjat intressera sig för landstingspolitik. Stockholmstidningarna har också börjat skriva om ämnet.

Det nyväckta intresset för sjukvården i länet – ad hoc – är förmodligen också genuint i de flesta fall. Bara för att artiklar och debattinlägg sammanfaller med ABF:s medialt uppmärksammade kurs i "bilförlossning", och möjligheten till klick på bloggar och sajter, så utesluter det i sig inte att dessa personer verkligen bryr sig om Ådalen. Sådana cynismer känns överflödiga.

Det hade dock varit intressant att se vad som hade hänt ifall dessa röster hade hörts i landstingsdebatten för drygt ett år sedan – innan beslutet att stänga BB i Sollefteå redan var ett faktum. Det är som bekant alltid svårare att släcka ett hus som redan är övertänt.

Men bättre sent än aldrig, brukar man ju säga, och här i dagarna kommer också besked om att BB i Sollefteå ockuperas. Dock inte av bloggare eller kändispolitiker, utan det hela tycks handla om ett lokalt initiativ som påminner om det så kallade Doroteaupproret.

I Dorotea lyckades också lokalbefolkningen – ockupanterna – att rädda kvar sin sjukstuga. Men det tog tre långa år och en folkomröstning, innan de kunde nå en kompromiss med landstinget i Västerbotten (kommunen medfinansierar nu vårdplatser) och därmed blåsa av ockupationen.

Frågan är om aktivisterna i Ådalen är beredda på att vara lika uthålliga i sin kamp för Sollefteå sjukhus. Nu prövas verkligen hur stark sammanhållningen är på de orter som ser hur verksamheten nedmonteras och som upplever att landstinget inte lyssnar på dem.

Ja, och hur mycket politisk prestige landstingsmajoriteten är beredda att släppa för att få till en fungerande och konstruktiv dialog med befolkningen (om det ens är möjligt att överbrygga den förtroendeklyfta som har uppstått).

Den här typen av lokala initiativ och protesaktioner är oerhört intressanta. De lyckas inte alltid, men visar för de förtroendevalda att det inte helt går att bortse från medborgarna på mindre orter när de sätter sig på tvären.

Vissa vill också göra gällande att Ådalens kamp mot landstinget i Västernorrland är en Davids kamp mot Goliat. Men i den här frågan handlar det inte om att söka nå ett snabbt avgörande under dramatiska och spektakulära former.

Kampen mellan ockupanter och landstingspolitiker kommer att avgöras av någonting betydligt mer profant:Ja, ursäkta uttrycket, av vem som har bäst sittfläsk.