Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Haneke skildrar framväxande fascism

Annons

I lördags blev Michael Haneke utnämnd till Europas filmkung. Hans film "Det vita bandet" vann tre priser på europeiska filmgalan.

På fredag får filmen svensk biopremiär.

Få nu verksamma regissörer har hyllats så mycket som Michael Haneke.

"Det vita bandet" är inget undantag. Filmen, en klinisk, iakttagande skildring av hur grogrunden till fascism skapas, vann även Guldpalmen för bästa film på festivalen i Cannes i maj.

Jag vill göra filmer som lever kvar långt efter det att de är slut, filmer som får publiken att tänka efter och reagera, säger han.

Framväxande fascism

I "Det vita bandet" skildras livet i en liten tysk stad året före första världskriget.

Otäcka, mystiska händelser inträffar, barn misshandlas psykiskt och fysiskt och det är uppenbart att det vi ser är ett samhälle där fascism kommer att växa fram.

Men min film handlar inte specifikt om hur nazismen växer fram, även om det vore lätt att tolka den så, säger Michael Haneke. Filmen vill visa upp de förhållanden under vilka människor är beredda att ty sig till en ideologi.

Mest uppenbara

Han säger att det skulle kunna vara vilket samhälle som helst, höger eller vänster.

Om människor blir tillräckligt förödmjukade och det kommer en råttfångare, då är de beredda att följa honom. Att filmen handlar om den tyska fascismen beror på att det är den mest uppenbara. Det var därför jag använde mig av den.

Ofta i Hanekes filmer är det barn eller unga människor som står i centrum. Han säger att detta inte innebär att han menar att de är specifikt onda.

Barn är människor, som du och som jag, varken bättre eller sämre.

Visar inte våld

Även om Hanekes filmer är otäcka och skakande visar de sällan upp våldshandlingarna i bild. Detta är mycket medvetet.

Jag vill att publiken använder sin fantasi. En trappa som knakar är oerhört mycket otäckare och mycket mer effektivt än ett monster i närbild. Mina filmer är alltid en reaktion på den sorts film som har lugna, lyckliga slut. Om det inte fanns sådana filmer, skulle de som jag gör inte se ut på det sätt som de gör nu.