Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Han såg den som mördade Olof Palme

Pang-pang!
Leif Ljungqvist, i dag 72, minns det som det var i går.
"Chevamannen", som han kallades i media, var den som först ringde 90000.
– Jag kastade mig över biltelefonen och när jag kom fram till operatören sa jag "det är mord på Sveavägen".
Det var Sveriges statsminister Olof Palme som hade mördats.

Ladda ner den nya DT-appen i Appstore för Iphone eller här i Google play om du har en telefon med Android

Den bild som etsat sig fast i Leif Ljungqvists huvud är när han i en gränd ser en kvinna som står böjd över en liggande man, samtidigt som en annan person, gärningsmannen, springer från mordplatsen.

– Alla minnen finns kvar, det är som det hände i går, betonar Ljungqvist.

När "Chevamannen" körde ut på Sveavägen hördes första skottet.

– Jag sa till kompisen bredvid mig i bilen, "vilken smäll".

Vid ljussignalen kom skott nummer två.

– Då gjorde jag en u-sväng rakt mot mordplatsen samtidigt som jag slog 90000 till larmcentralen.

Vad gjorde du sedan?

– Jag kom aldrig fram till polisen utan parkerade bilen och väntade säkert två minuter, som i det här fallet kändes som en evighet.

Leif Ljungqvist gick ur bilen och fram till kvinnan, som var kraftigt chockad.

– Jag tog henne på axeln och utbrast "snälla frun, varför sköt han?".

Hur reagerade kvinnan?

– Hon tittade på mig, chockad, och sa bara "läkare och ambulans".

Halvminuten senare kom första polisen till brottsplatsen.

– Polisen frågade om jag sett något, men ja sa ta hand om hustrun, hon är svårt chockad.

Förstod du att kvinnan var Lisbet Palme?

– Hon verkade bekant på något sätt, men jag kunde inte placera Lisbet Palme i den situationen, förklarar Leif Ljungqvist.

Polisen ville att kvinnan skulle följa med men hon svarade "nej, jag stannar hos min make, det är Olof Palme".

– Polisen sa "förlåt, vad var det ni sa?" och mer eller mindre tappade fattningen.

– I det läget såg jag Olof Palmes igenkännande profil, men det var svårt att ta till sig, menar Ljungqvist.

Ambulansen hämtade Olof Palme.

– Lisbet klappade på rutorna och ropade "jag måste få följa med".

– Då hoppade jag fram och ryckte upp dörren. "Hustrun måste med, och ge järnet, nu är det brådis" skrek jag.

För Leif Ljungqvist är Palmemordet löst.

– Christer Pettersson var den skyldige, jag är helt hundra.

– Jag fäste vikt vid gärningsmannens kroppsspråk. En avvikande gångstil när han älgade in i gränden.

Några fler detaljer som du såg rörande gärningsmannen?

– Hans hår var kraftigt svart/mörk, mörkblå täckjacka av 70-talsmodell, jag har själv haft en sådan tror jag och korta långbyxor. Jag såg hans anklar i kontrast mot den vita snön och han hade lågskor på sig.

– Den bilden blir jag aldrig fri från. Jag har alltid varit övertygad om vem som mördade Olof Palme.

När DT träffar Leif Ljungqvist vid sommarstället i Garsås nämner han den hotbild han haft hängande över sig.

– Ett tag hade jag överfallslarm. Det var ett pressat läge.

Det är 30 år sedan, 28 februari 1986, som Sveriges statsminister mördades. Dina känslor?

– Minnena den sena kvällen på Sveavägen kommer jag alltid att bära med mig, säger Leif Ljungqvist och fortsätter.

– Hela känslolivet, det blir storm, det rör runt när jag tänker på allt.