Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gunnar Fredrikson: Slå två flugor i en smäll – ganska omöjligt

Det blev en aning trist häromdan. Coronarapporterna hotade med karantän särskilt för 70-plussare. Nån sån inskränkning på rörligheten har jag inte varit med om sedan 7-årsåldern när charlakansfebern grasserade. Så en idé dök upp som förhoppningsvis skulle lindra. Att få en idé är inte helt tokigt, notabene den är någorlunda gagnelig.

Jag bestämde mig nämligen för att överraska hustrun med ett långkok på rotmos och fläsklägg när hon kom hem från ett ärende. Rätten kräver en dukning minst en gång om året. Och nu skulle det passa bra. Lite grann av den långa kokkonsten finns lagrad i ryggmärgen sedan ”ungkarl” stod på visitkort.

Men det skulle tjorva till sig beroende på en gul häst (!) som blandade in sig i göromålen. Så fortsätt och läs! Brådskan trotsar jag; proceduren beräknas till tre timmar, åsså den gamla pärstampen för att få en lite äldre karaktär på moset. Allt ska ju gå så himla fort numer, men pärstampen lugnar ner tempot.

Nåväl, den gula hästen? Läggen puttrar i kitteln, jag tar fram en bok ur hyllan, utgiven 1918 av en amerikan, en som legat ”underst” i 75 år. Jag befanns i mycket tidiga år när den köptes, min första bok.

”Pannan på spisen”, ropar jag i högan sky. Den kokar över alla kanter och brädder. Ett fasligt sjå att få bort det värsta överkoket och få spisen fungerbar. Lugn, bara lugn, pannan tar fart igen. För säkerhets skull går jag ut på nätet och kollar. Finner till min lycka att även kryddpepparkornen, lagerbladen ska med och ett uns sirap i moset hade också minnet tappat bort.

Men boken som leder till decablet på spisen ger ändock en viss lisa. Till och med titeln är dråplig: ”Hästen som var en cannibal” och det är en gul häst! Bruna, vita och apelkastade, men en gul har jag aldrig sett. Dessutom är den utrustad med en enormt stor bakhov. Onormalt större än de andra. Därtill, han använder den till det allra värsta. Den envisas med att sparka bakut och siktar alltid mot ägarens huvud för att komma åt hans hjärna. Men den lyckas inte, sämre går det för hundar och andra fyrfotingar. Ägaren fick till sist nog av den elakt överambitiöse hästen, han sålde den till en långt bort boende, så långt bort att säljaren som var bjuden inte kunde komma till begravningen, bara några veckor efter köpet. Köparen efterlämnade hustru och tre barn och träffades vid vänstra tinningen!

Förresten, kunde jag skylla på den gula hästen eller begripa det omöjliga, att slå två flugor i en smäll, koka fläsklägg och läsa om en gul häst. Men nu vet du läsarn´, att ha roligt i köket kan man faktiskt ha till en del när karantän hotar och inte ens den alldugliga alvedonen hjälper.

Gunnar Fredriksson

Näraskribent

gunfred1@hotmail.com

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel