Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gunnar Fredrikson: Pengar – i olika ”valörer”

En tolftedel av det nya året har vi redan hunnit riva bort ur kalendern. Ännu är vi alltså bara i början av någonting som vi inte vet slutet på. Men media talar redan om svårigheter som väntar: bland annat ska nya avtal på arbetsmarknaden lösas, där skillnaden mellan arbetstagare och företag är skilda åt som natt och dag. Allt handlar ju till syvende och sist om pengar och skapar för mången oro inför framtiden.

Annons

Julhandelns skövlingar i plånböckerna tar sin tid att reparera, men det brukar ordna sig allt eftersom dagarna går i vår almanacka. Ekonomin är en del av vardagen för alla, även för oss pensionärer. För egen del ser jag pensionen lida av ett förminskningssyndrom, som skapats av omständigheter i det förflutnas sfär. Jag och mina gelikar sitter fast som i en rävfälla och försöker lirka oss loss. Du vet en sån fälla som har till uppgift att minska en viss vilddjursstam.

Min lön heter alltså ”pensionen” och där har jag fastnat i konstruktörernas slagjärn. Pensionen är inte förhandlingsbar. Den är inte heller godtycklig. Den är noga avpassad av regeringen för att inte störa andra mera publikfriande ”insatser”.

Försöker googla på pension men hittar ingen annan synonym än ”underhåll”. En ordfattig konstruktör betecknar oss sålunda som bidragstagare. Förutom vid valår när propagandan drar igång; ”stora höjningar för pensionärerna, lägre skatt för pensionärerna” eller ”nu får pensionärerna mera i börsen”.

Jag ska inte använda det uttryck jag ofta hör när ”underhållet” kommer på tal, men det är ju välbekant att vissa kan fylla på sin redan höga pension. Som till exempel en före detta i hög regeringsställning som fyller på ”godskassan” med skyhög lön från en storbank där tvättbrädor varit (är) ett av redskapen. Och en annan inte att förglömma, en nyligen före detta UD-are som slutat sin tjänst motiverat med omtanke för make och barn men nästa dag tecknar sig för en topptjänst inom FN.

Ett kärt barn har många namn. sägs det, så ock penningen, men om den är så kär där slavhandel än i dag förekommer, tror jag inte på. Där tror jag mer på Aposteln Paulus beskrivning; ”Pengar är roten till allt ont”. Som till exempel i Uganda på de kinesiska fabrikerna där direkt slavhandel bedrivs. Arbetarna behandlas som djur, får 8 kr för 12 timmars arbetsdag alla dagar i veckan. Kineserna ger dem ingen värdighet alls och detta gör den övriga världen ingenting åt/*. Det finns inga kulturobjekt med slik historia som pengar som behandlats så illa. I börsar, pluskor och smålandspungar har de alltid känt sig hemma, men utanför byglar och spännen har de behandlats ovarsamt – rätt ofta i alla fall.

/* Uppgiften om slavhandelsliknande förhållanden som kineserna bedriver är hämtat ur tidskriften ”Dagens Arbete” nr 1 2020.

Gunnar Fredriksson

Näraskribent

gunfred1@hotmail.com

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel