Glenn fick också många uppdrag med körslor - först med häst och vagn och sedan med traktor - för T 3, hemmansägare i Multrå och inte minst stadsträdgårdsmästare Palmqvist. Därigenom kom han att arbeta med transporter vid Sollefteå kraftverksanlägg och senare med upptagandet av skidspår på Hallstaberget. På fritid ägnade han sig i unga år åt folkdans och som äldre åt förtroendeuppdrag med plats i kommunfullmäktige.
Glenn var minnesrik, vilket kom studiecirkeln T 3 på Remsle till stor nytta. Han var intresserad av den lokala historien och kunde sätta in sina erfarenheter i större sammanhang, inte minst genom dokument han fått överta från sin farfar Olof. Därigenom blev han en muntlig förmedlare av historia från gångna decennier: om dålig bostadsstandard före andra världskriget, om hantverkare och köpmän på Remsle, om andra remslebor, om civilanställdas miljöer på T3.
Glenns erfarenhet av hästdragna transporter var också unik. I förbigående nämnde han en gång tryggheten under färd över älven vintertid, eftersom hästen själv undvek passager med svag is. De ljusaste minnena härrörde kanske från arbetet att dra laxnot. Remsle byamän hade fiskerätten vid Sollefteåbrons norra ände fram till Sollefteå kraftverks tillkomst 1966, då allt laxfiske uppströms upphörde. Men i sin ungdom fick Glenn delta i arbetet: ”Där drog man upp stora bumlingar medan folk stod och såg på. Och fisken såldes ofta på stället till affärer och uppköpare.”
Glenn Solin var en öppen person med humor och glatt humör, som gärna diskuterade om samhällets villkor förr och nu.
