Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna förbjöds hämta sina egna barn på förskolan i Sandviken – ansågs vara ett arbetsmiljöproblem

Det började med frågor om utvecklingssamtal och en utställning av barnen på förskolan. Det slutade med att föräldern Anna klassades som ett arbetsmiljöproblem och förbjöds att hämta och lämna sina egna barn.

Annons

Hon sitter i en stol på altanen och berättar om det sista året på förskolan i Sandviken. Det som skulle bli så bra slutade i kaos, sjukskrivning och förbud mot att hämta och lämna sina egna barn.

Terminen skulle avslutas med att Annas dotter Lisa och de andra barnen skulle ha en utställning för föräldrarna. Den planerades dock in två veckor efter midsommar. Anna påpekade för personalen att halva barngruppen då hade gått på sommarlov. Förskolechefen flyttade då utställningen till en vecka före midsommar.

– Då drabbades bara min dotter. Hon var då det enda barnet som gått på sommarlov och inte kunde vara med. Hon hade varit uppspelt och sett fram emot det här.

Hör skolformschefen för förskolorna i Sandviken kommentera ärendet i TV-klippet nedan.

Anna förklarade för förskolechefen att det var under all kritik att flytta utställningen så att bara hennes dotter drabbades.

Problemen fortsatte under höstterminen. Dottern mådde inte bra, berättar Anna. Hon vaknade på nätterna och grät. Hon ville inte gå till förskolan och sade att hon kände sig utanför. När Anna tog upp det med personalen möttes hon av oförstående, säger hon.

– Jag förklarade att det var en upplevd känsla hos min dotter och något som personalen borde ta hänsyn till. De sade bara att de gjorde vad de kunde.

När det var dags för vårterminen hade ingenting blivit bättre. Dottern var fortfarande ledsen och kände sig utanför. Parallellt vad det dags för inskolning av den yngre dottern.

Lisa ville då vara med när lillasyster skulle skolas in på samma förskola, men på avdelningen för yngre barn. Mot bakgrund av att Lisa hade mått dåligt, tyckte föräldrarna att det var en bra idé. Det togs dock inte emot positivt av personalen. Men Anna stod på sig.

– Jag vet ju att det kan vara på både gott och ont, men man måste kunna läsa av situationen för vad som är bäst för barnet. Vi sa att det var viktigt att hon (äldsta dottern) fick vara med eftersom att hon har det lite jobbigt på sin avdelning. Då kände sig yngsta dotterns ansvarslärare kränkt av att jag sade så.

Anna skrev ett inlägg på Facebook om hur kämpigt det var. När hon kom tillbaka samma eftermiddag kallades hon in på kontoret av förskolechefen.

– Hon sade bara "Anna, in på kontoret nu. Det är skarpt läge."

Anna fick höra att förskolechefen och personalen hade fått nog, de var kränkta och menade att Anna gnällde på avdelningen för större barn. Förskolechefen krävde också att hon tog bort inlägget på Facebook, någon Anna vägrade göra. Mötet avslutades med att förskolechefen sade att hon hade blivit ett arbetsmiljöproblem – något som inte motiverades, enligt Anna.

– Jag blir ledsen när de säger att jag är ett arbetsmiljöproblem på mina barns förskola. Jag är sjukskriven på grund av det här, jag mår så dåligt av det.

Under samtalet fick Anna höra att hon varit ett arbetsmiljöproblem i tre år.

– Det är lika länge som vi har haft vår äldsta dotter på förskolan. Då kan man undra varför de låter oss skola in yngsta dottern om jag är ett arbetsmiljöproblem? Jag hade haft ett lugn om jag fått veta hur de tänker. Men tre år är en lång tid och vi har inte hört någonting. Någon borde gett oss någon slags information om att vi är ett arbetsmiljöproblem.

Anna menar att allt från ifrågasättandet av bristen på utvecklingssamtal till sommarutställningens tidpunkt till förmedlandet av oron för sin dotter byggt upp en konflikt mellan förskolan och föräldrarna. Men hon säger också att hon är en frågvis förälder, dels på grund av att hon själv är förskollärare.

– Jag vet vad jag kan fråga och ställa för krav, men då har det varit taggarna utåt från personalen.

Du ställer krav på förskolan. Har du förståelse för att du kan uppfattas som besvärlig?

– Jag kan förstå om jag till exempel kommer med förslag och tips och de svarar och motiverar varför inte. Men inte om man kommer med halvdana förklaringar som motiverar sig på lathet. Då är det sorgligt.

Efter mötet med förskolechefen beskriver Anna en ohållbar situation som eskalerade. Det frostiga förhållandet mellan familjen och förskolan var så dålig att kommunens förskolechef, Anita Persson, kopplades in.

– Hon konstaterade att ord stod mot ord och rekommenderade oss att byta förskola. Jag tycker att det är olyckligt. Min äldsta flicka har två terminer kvar och vill gå ut med sina kompisar.

Konflikten med förskolan skulle dock förvärras.

I maj hölls ett möte mellan föräldrarna, förskolechefen och Anita Persson. Enligt Anna fick hon och sambon då ett dokument med regler som gäller på förskolan. Hon säger att de uppmanades att skriva under vid sittande bord. Anna och hennes sambo ville dock ta med sig materialet hem och läsa i lugn och ro och sedan återkomma med synpunkter.

Två veckor senare hölls ett uppföljningsmöte. Anna säger att det då presenterades ett alternativ till att skriva under dokumentet och det var att säga upp sig från förskolan innan sommaren. Samtidigt förbjöds föräldrarna, enligt Anna, att hämta och lämna sina barn. Förskolan krävde att så kallad handräckning skulle gälla.

Det är inte en term som vanligtvis används i dessa sammanhang. I detta fall menade förskolan att det innebar att en tredje part skulle närvara vid hämtning och lämning av barnen.

– Vi är jätteledsna för det här och vi har inte fått någon motivering till det här beslutet. Vår äldsta dotter och även hennes kompisar tycker det är jättekonstigt att vi inte hämtar och lämnar. Vi har pratat med socialtjänst och polis om handräckning och de säger att det är något som används i extrema situationer. Vi är en familj, vi lever tillsammans, har fasta anställningar, inga betalningsanmärkningar. Vi känner oss ledsna för vår skull, för barnens skull, för familjens skull. Det känns som att vi är kriminella och våldsamma. Det är påhopp mot oss som föräldrar och på mig som förskollärare.

I en intervju med Gefle Dagblad hänvisar förskolechefen till ansvarig på förskolan, som säger att hon inte kan uttala sig på grund av sekretess. Det hon kan säga är att förskolan har skött ärendet på ett korrekt sätt.

– Jag får inte säga någonting med anledning av sekretess. Men vi har följt alla riktlinjer och lagar som finns i skollagen.

När det gäller frågan om handräckning förhindras hon även där av sekretessen, men säger att det fanns grund för beslutet.

– Man gör ingenting om det inte finns grund för det. Men jag får inte säga någonting på grund av sekretessen. Det hade varit mycket enklare om vi fick säga saker från vår sida.

Sandvikens förskolechef, Anita Persson är även hon förhindrad att prata om ärendet, men instämmer med ansvariga på förskolan.

– Jag kan bara säga att vi inte har några anmärkningar på ärendet. Det har skötts korrekt.

Hon kan dock säga att handräckning inte är en vanlig åtgärd. Det är så pass ovanligt att hon inte känner till om det någonsin använts i kommunen.

– Om man tar till en sådan åtgärd så är det en svår situation, det är vad jag kan säga generellt. I det här ärendet har man använt all expertis och det finns ingen som har något att invända mot hanteringen i det här. Så det är väldigt rätt hanterat.

Även en extern part var inblandad i ärendet, för att bistå med råd till parterna. För att inte peka ut personer har vi beslutat att anonymisera den externa parten.

Hon menar att det aldrig har handlat om handräckning.

– I det här läget har man använt ordet fel. Det har handlat om att minimera konfliktytan och föräldrarna har fått ha med sig en tredje part vid hämtningar och lämningar och föräldrarna har valt tredje part. Det är inte handräckning. Det handlar om extra stöd vid hämtning och lämning.

Vid en senare kontakt med den ansvarige på förskolan instämmer hon med den externa part som varit inblandad.

– Det har aldrig varit tal om handräckning, men att någon annan skulle vara med vid hämtning och lämning. Är det riktig handräckning får man inte ens gå in på området, men de har fått vara med inne på förskolan. Handräckningsordet användes, men det har aldrig varit tal om någon riktig handräckning, familjen har hört vad de vill höra.

Men att det skulle handla om en stödinsats håller inte Anna med om.

– Den informationen har inte vi fått. Det har inte framkommit till oss. Det kan både min sambo och min mamma bekräfta. Vi fick inte gå in på området och någon annan fick hämta och lämna våra barn. 30 maj när vi satt i möte sa de att de vill att vi flyttar barnen från förskolan och gjorde vi inte det så skulle handräckning ske. Att det skulle handla om stödinsats känner vi inte till.

Anna säger även att hennes mamma, som var med på mötet hade frågat vad handräckningen innebar.

– De hade förklarat att vi inte fick hämta och lämna barnen eller gå in på förskolans område. De hade även sagt att om vi inte kunde ordna med handräckningen själva så kunde Securitas sköta det. Det var vi väldigt illa berörda av. Då beslutade vi att min mamma skulle sköta hämtning och lämning.

Den ansvarige på förskolan tillbakavisar att det skulle varit aktuellt att ta in Securitas.

– Vi har aldrig sagt att Securitas ska vara med. Det har aldrig varit aktuellt. Vi sade att vid riktig handräckning kan man använda sig av Securitas, men att så kommer det inte vara i det här fallet.

Den första veckan skötte Annas mamma hämtning och lämning av barnen. Men sedan tyckte äldsta dottern att det var jobbigt och frågade varför inte hennes mamma kom. Anna säger att hon då fick nog och började hämta och lämna själv. Men hon hade med sig en annan förälder.

Hur såg förskolan på det?

– De tyckte att vi misskötte handräckningen. Då slutade vi på förskolan, barnen mådde inte bra av det här.

Till hösten börjar barnen på sin nya förskola. Men konflikten med den gamla förskolan har lämnat en bitter eftersmak.

Fotnot: Anna och hennes barn heter egentligen någonting annat.

Mer läsning