Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Räddades från barnhemsmisär i Rumänien – det här gör "Mot alla odds"-profilen i dag

Laurentsio Pettersson levde i fullständig misär på ett barnhem i Rumänien. Han var elva år när Doris och Sten tog med honom till Sverige och Hofors. Då vände livet totalt. I dag är han skådespelare, TV-stjärna, fotomodell, föreläsare och egen företagare.

Annons

Laurentsio "Lorre" Pettersson, 36, kommer från Hofors men var under många år en Bollnäsprofil. Han blev stor tittarfavorit när han deltog i första omgången av realityserien "Mot alla odds" i SVT. Tidigare hade han vunnit tre guldmedaljer i olympiska spelen för funktionshindrade. Efter realityserien gjordes en dokumentär om honom.

Han har festat med Robinson-Robban, skakat rumpan med Sean Banan i en musikvideo och invigt Special Olympics i Stockholm med prins Daniel.

Men hans liv har inte alltid präglats av glitter och glamour. Snarare tvärtom.

(I TV-klippet berättar Laurentsio Pettersson om barnhemmet i Rumänien, hur han kom till Hofors och vad som hände där)

Laurentsio Pettersson föddes i Rumänien den 17 maj 1980 med korta ben som saknade knäled. Fötterna var så förvridna och snedväxta att han gick omkring på fotknölarna.

Han saknade fungerande tummar och det gjorde att han hade svårt att greppa saker.

– Min mamma blev sjuk när hon väntade mig och tog starka mediciner. Det var medicinerna som gjorde att jag föddes så här, berättar han under en intervju i Ockelbo alldeles innan sommarmarknaden ska sätta i gång.

Laurentsio är på plats för att marknadsföra boken om sitt liv.

Realitystjärnan Laurentsio Pettersson har skrivit en en bok om hur han lyckades i livet – mot alla odds .  Här säljer han böckerna  under sommarmarknaden i Ockelbo.

När Laurentsio föddes styrdes Rumänien av diktatorn Nicolae Ceaușescu. Kommunistregimen krävde att medborgarna skulle vara friska och starka.

"Svaga, sjuka och missbildade föstes samman i gemensamma koncentrationsläger under godhetens flagg. Sådana som vi skulle ju ändå aldrig klara oss ute i verkligheten, resonerade man", berättar Laurentsio Pettersson i boken som är skriven tillsammans med journalistenTorbjörn Vårsaga.

– Därför gömdes jag undan på ett barnhem med 400 andra pojkar, säger han.

Myndigheterna tog honom i från föräldrarna när han var ett år gammal. De tilläts inte ens besöka honom på barnhemmet.

Tillvaron där präglades av misär, fattigdom och hårda bestraffningar.

– Vi fick väldigt lite mat. De större pojkarna åt upp maten. Jag tuggade på tjära för att hålla hungern borta, säger Laurentsio

Han berättar hur en föreståndare en gång tog tag i hans öra och släpade honom utefter marken.

– Efter det fick jag problem med balanssinnet och det problemet har jag än idag, säger han.

Laurentsio med sitt patenterade leende på läpparna.

Men så föll kommunistregimen och gränserna öppnades mot omvärlden.

Hjälporganisationer började sända förnödenheter efter att TV uppmärksammat nöden på barnhemmen i landet.

Doris och Sten Pettersson i Hofors skrev protestlistor till den rumänska ambassaden och startade med några grannar en egen hjälporganisation, kallad Barnens livlina.

De gjorde insamlingar och med flera långtradare körde de ner mat, kläder och leksaker till barnen i Rumänien.

När Laurentsio guidade dem runt på barnhemmet fattade de genast tycke för den charmige lille gossen.

De beslutade att adoptera honom och ta med honom till Sverige och Barkhyttan i Hofors kommun.

– Doris och Sten räddade mitt liv. Om jag hade blivit kvar på barnhemmet så hade jag varit död i dag, säger Laurentsio.

Gefle Dagblad 16 juli 1991

I boken beskriver han sitt nya land och sin nya hemort närmast som ett paradis. "Hofors, drygt fem mil från Gävle och Östersjön, var ett stillsamt samhälle omgivet av skog och sjöar."

– Det var en stor omställning att komma till Hofors och jag kände mig glad och sprallig inför allt det nya. Jag flyttade in i ett stort hus och fick ett eget rum. Det kändes lite läskigt att sova ensam eftersom jag var van att sova med 400 andra, säger han.

Omfattande operationer i Uppsala rättade till fötterna på honom och han fick tummar på båda händerna genom att andra fingrar flyttades.

För att få ihop pengar till operationerna anordnades en stödgala i Torsåkers kyrka. Uppträdde gjorde mästerpianisten Lars Roos, tenoren Tito Beltran och den världsberömda panflöjtisten Dana Dragomir från Rumänien.

Många av gästerna skänkte föremål till en auktion med Ingvar Oldsberg som utropare.

Konserten gav 130 000 kronor. Men pengarna behövde aldrig användas eftersom myndighetspersonerna väntat med att avkräva betalning för operationerna tills Laurentsio fått uppehållstillstånd i Sverige.

Och då behövde han knappt betala någonting alls.

Istället skänktes pengarna till organisationen Barnens livlina så att de kunde hjälpa fler barn.

Så här såg Laurentsio ut när han kom till Hofors.

Men inte heller livet i Hofors var alltid en dans på rosor. I boken skriverLaurentsio att han inte hade en enda vän under första läsåret på Värnaskolan och satt för sig själv på rasterna.

Enligt Laurentsio betraktade de andra skolbarnen honom som konstig och främmande. En del elever kallade honom för äckel.

När han som 13-åring full av förväntan gick på ett discotek var det en pojke som spottade honom i ansiktet.

– Det var en bra känsla att växa upp i Hofors. Men en del hade svårt att acceptera människor som såg annorlunda ut. Men efter ett tag började folk förstå vem jag är.

Det var i Hofors han fattade tycke för att uppträda och stå på scen. Han var programledare för Värnaskolans uppsättning av TV-showen Småstjärnorna.

Han fick också vara konferencier under talangjakten Bessemerstjärnorna vid den årliga Bessemerfesten på försommaren.

– Det var en häftig upplevelse och gav mig mersmak för rampljuset, säger han.

Laurentsio Pettersson som fotomodell.

Senare flyttade han till Bollnäs och började på ett idrottsgymnasium för funktionshindrade.

Han fick plats i den svenska truppen som åkte till North Carolina i USA för att delta i Special Olympic World Games.

Där vann han guld i kortdistansloppen 100-, 200- och 400-meter för rullstolsburna.

Efter studierna väntade en svår period när han hade svårt att få jobb och drog på sig en massa skulder.

Utöver ett sommarvikariat på Ovako Steel i Hofors, som hans pappa Sten ordnade, så blev det inte så mycket mer arbete.

Om jobbet på Ovako skriver han i boken:

”Jag fick köra traverskran, och det var perfekt för mig. Den styrdes nämligen från ett kontrollrum där längden på mina ben var ungefär lika viktig som längden på mitt hår.”

Men det vände när han började få roller i filmer. När han var 31 år deltog han i den populära realityserien Mot alla odds.

Laurentsio när han deltog i Mot alla odds på SVT

Se klippet på Youtube från SVT-serien Mot alla odds när Laurentsio kapar ved med fötterna.

Han och nio andra funktionshindrade tog sig fram genom 150 mil av djungel, öken och savann. Från Zimbabwes gräns genom Zambia till skelettkusten i Namibia.

Efteråt gjordes en dokumentär om när han återvänder till barnhemmet i Rumänien och träffar sina biologiska föräldrar.

Både föräldrarna och Laurentsio rördes till tårar av återseendet.

Under besöket fick han också träffa sin bror som flyttat till Sicilien i Italien.

Brodern berättar bland annat att han döpt en av sina söner efter sin bror:"Han heter Laurentsio."

I dag bor Laurentsio Pettersson på Öland med flickvännen Anette Lindén. Han driver ett eget företag och är föreläsare, skådespelare, fotomodell och goodwill-ambassadör för svenska institutet.

Laurentsio Petterson med sin sambo Anette Lindén på Wesslegårds hotell i Ockelbo

Se TV-klippet på Youtube där Laurentsio bland annat dansar med Sean Banan och han och hans biologiska föräldrar bryter ihop i tårar när de återses i Rumänien efter mer än 30 år

Laurentsio och sambon är på gång att starta föreningen "Sunny Funny" med syftet att arrangera festivaler för funktionsnedsatta på Öland.

– Vi vill att funktionsnedsatta ska få en röst i samhället, på samma sätt som homosexuella fått det genom Pridefestivalerna, säger han.

Man kan lugnt säga att livet vände för Laurentsio när paret Doris och Sten Pettersson besökte barnhemmet i Rumänien.

– När jag kom till Sverige hade jag mask i magen och inflammerade tänder. Mina händer var deformerade och fötterna var så vridna att jag gick på fotknölarna. Om jag hade blivit kvar i Rumänien hade jag inte levt i dag, säger han.

FAKTA: Laurentsio "Lorre" Pettersson

Ålder: 36 år

Bor: Öland

Familj: Sambon Anette Lindén

Yrke: Egen företagare, föreläsare, skådespelare, fotomodell

Förebild: Jesus

Motto: Inga problem

Fritidsintressen: Resa, eller bara softa

Mer läsning