Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fulländad harmoni och strålande solister – Juloratoriet i Härnösands domkyrka


Juloratoriet är den musikaliska berättelsen om Jesu födelse. I Härnösands domkyrka har man sedan många år tillbaka en stolt tradition att framföra oratoriet med duktiga sångsolister. Vissa år har det också framförts nyskrivna originalverk, av bland annat Fredrik Sixten och David Saulesco. I år var man tillbaka i Bachs ursprungliga trygga famn – under ledning av Lars G Fredriksson.

Annons

Juloratoriet är skrivet åren 1773-74 när Bach var kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig. Verket har tydligt sina rötter i barockmusikens lättsamma, för att inte säga lättsinniga, klanguniversum, man förstår att det var sin tids underhållningsmusik vid hoven och de bättre aristokratiska hemmen.

Men i händerna på en mästare som Bach får musiken ett helt annat djup och oanade dimensioner, och i de direkt sakrala verken når tonerna överjordiska, ja himmelska, höjder (dessa exalterat metafysiska uttryck må bli förlåtna en gammal hedning). Eller som en vän har mer vanvördigt men träffande sagt: det svänger alltid om Bach!

Juloratoriet är vid sidan om Passionerna kronan på verket i Bachs enastående musikaliska skapande. Det är en kongenial idé att tonsätta Bibelns berättelser och har förtjänat den store kompositören epitetet Den femte evangelisten. Det är sublim musik som förmedlar hela det emotionella spannet från glädjerikt jubel över frälsarens födelse till stilla förundran över miraklet, med alla nyanser däremellan.

Årets oratorium samlade ett härligt gäng sångsolister: Caroline Christensen, sopran, Martina Dike, alt, Per-Håkan Precht, tenor, och Nikolai Papadopoulos Samuelsen, bas. De utförde alla ett gediget jobb, men jag vill särskilt framhålla Martina Dike. Hon är egentligen mezzosopran men sjöng här altpartierna. Hon har en innerlig röst med värme och djup som omsluter publiken och öppnar upp sinnena för att kunna helhjärtat njuta av tonernas smeksamma beröringar.

En annan höjdpunkt under kvällen stod Domkyrkokören för, under ledning av dirigent och domkyrkoorganist Lars G Fredriksson. Vilken fulländad samstämmig harmoni! Körsång när den är som bäst, när en mångfald av röster bildar en välljudande mångfacetterad stämma. Bara deras magnifika avslutning var värd inträdet.

En trevlig liten kuriositet är att nämnde kompositören David Saluesco också är medlem i kören.

Slutligen några rader ur Juloratoriets text som talar till oss genom seklen med kuslig aktualitet: "/../ och lade honom/I en krubba, ty det fanns icke annat rum/För dem i härbärget".

Annons