Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Friande dom i krigsbrottsmålet

Annons

En 35-årig man bosatt i Västsverige frias av hovrätten i ett stort krigsbrottsmål om massaker på kosovoalbaner 1999. Han försvarsadvokat Bertil Schultz anser att hans klient till slut fick en rättvis rättegång.

Det anses inte bevisat bortom rimligt tvivel att han befunnit sig i Cuska dagen för massakern, enligt domen. Mannen misstänktes för medverkan i en massaker på kosovoalbaner 1999.

Bevisvärderingen i tingsrätten har varit undermålig och det har uppenbarligen rättats till i hovrätten, säger försvarsadvokaten Bertil Schultz, som anser att hans klient till slut fick en rättvis rättegång.

Härnäst kan 35-åringen göra anspråk på miljonskadestånd för den exceptionellt långa tiden i häkte - 2,5 år - samt ersättning för utebliven arbetsinkomst.

Han har blivit otroligt nedsvärtad och det här har varit otroligt uppmärksammat. Det motiverar en osedvanligt hög ersättning, hävdar Schultz.

Kammaråklagare Lars Hedvall har endast hunnit ögna igenom domen snabbt men drar slutsatsen att hovrätten anser att bevisningen inte räcker.

Han inleder nu analysen för att bedöma om det finns skäl att försöka överklaga till Högsta domstolen, som normalt bara tar upp fall av juridiskt principiella skäl och normalt inte intresserar sig för rena bevisvärderingar.

Det är relativ oprövat med folkrättsbrott i Högsta domstolen och även om det är en fråga om bevisning kan det finnas en viss möjlighet att få upp det här, säger Hedvall.

I så fall är det riksåklagarens sak att driva ärendet.

I Stockholms tingsrätt dömdes mannen till lagens strängaste straff, livstids fängelse, men hovrätten släppte honom efter sin rättegång. Mannen satt häktad i 2,5 år.

Brottet är bland det grövsta som prövats i svensk domstol.

Mannen tjänstgjorde tidigare med andra personer som enligt hovrätten deltog i massakern. Han figurerar på bilder med dessa personer.

Det finns också "samtal och rykten" om att han medverkade i händelserna i byn, och att han "inte ställt sig helt främmande till att agera på det sätt åklagarna har påstått att han gjort i Cuska", skriver hovrätten i domen.

Han pekades också ut av flera vittnen, men hovrätten anser att detta inte räcker till för att säkert säga att han varit i byn. Rätten påpekar att utpekandena måste bedömas med försiktighet.

Ytterligare bevisning som åberopades av åklagarsidan var avlyssnade telefonsamtal där mannen förefaller orolig för att Cuskahistorien börjar rullas upp och andra tidigare vänner grips. Denna bevisning vägde över i tingsrätten till den åtalades nackdel, men hovrätten går på försvarets linje att hans reaktioner kan bero på att han var orolig för att bli indragen.

Hovrätten säger sig inte kunna dra någon säker slutsats om var mannen befann sig.

"Vid detta förhållande kan åtalet inte bifallas", skriver rätten.

Skillnaden på livstids fängelse och helt friande dom är förstås enorma, men egentligen är det inte konstigare att utgången kan bli så olika när det gäller ett mycket allvarligt brott som om det vore ett snatterifall, anser förre överåklagaren Sven-Erik Alhem.

Det är precis samma bevisproblematik som föreligger i båda fallen. Bevisvärderingen i två instanser kan ju medföra att man med en hårsmån kommer fram till disparat beslut. Man når inte upp i ställt utom rimligt tvivel i det senare fallet.

"Rimligt tvivel" är också ett töjbart begrepp.

Man kan komma till det här resultatet eftersom det är människor som dömer och bedömer och ingen allsmäktig fader uppe i himlen som allvetande kan säga vad som är falskt och sant, säger Alhem.

Mannen har hela tiden hävdat att han aldrig varit i byn.

Mer läsning

Annons