Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Freda hittade tillbaka till varann

Annons

De var ett av 80-talets största popband, men tröttnade och gick skilda vägar 1993. Nu är Freda tillbaka med en ny skiva. Allt som behövdes var ett telefonsamtal och lite mod.

Det var faktiskt nervöst att ringa. Det har ju gått så mycket tid och finns så mycket känslor, säger Uno Svenningsson.

Det är kallt och snöigt i Jönköping, men varmt inne på Freda-gitarristen Arne Johanssons fik i centrala stan.

Kaféägaren sitter bredvid sin gamle vän och ler. De hade inte hörts av på över 10 år när Uno Svenningsson ringde i början på 2007 med frågor runt en Freda-konsert som skulle ges ut på dvd.

Det var kanske stelt i fem minuter, men sedan pratade vi på precis som vanligt, säger Arne Johansson, som likt trummisen Mats Johansson satsade på civil karriär när Freda splittrades 1993 efter 400 000 sålda skivor och över 300 spelningar.

Tröttnat

Då hade bandet tröttnat på varandra och den ende som fortsatte professionellt med musiken var - som bekant - Uno Svenningsson.

Arne Johansson behöll dock sin studio i Kulturhuset. Ett smart drag, skulle det visa sig, eftersom telefonsamtalet ledde till förnyad vänskap och ljuv musik.

En tid efter den återupptagna kontakten skulle nämligen en ny låt till en samlingsplatta skapas och när Uno Svenningsson och Arne Johansson satte sig förutsättningslöst med två gitarrer hände det grejer.

Det roliga var att vi började bolla idéer med varandra med en gång. Det kreativa är som ett äventyr. Man vet aldrig som kommer ut av det, säger Uno Svenningsson.

Intresserat skivbolag

Den här gången blev det 13-14 låtar, men redan i halvlek blev skivbolaget intresserat och planen för en ny Freda-platta tog form. Nu ligger den klar och efter en kort bilfärd till studion där Mats Johansson möter upp dundrar det nya, uppdaterade Freda ut i högtalarna.

Det är en rätt stor ljudbild där U2 dyker upp som referens, samtidigt som det omisskännligt är Freda, med Uno Svenningssons röst och hans och Arne Johanssons personliga och samtidigt allmängiltiga texter.

Fast den här låter lite Cure, va? säger Arne Johansson glatt vid kontrollbordet. Vi har gjort allt själva, med hjälp från Philip Ekström från Mary Onettes på några låtar. Han har körat och spelat lite av varje. Han jobbade förresten lite extra på mitt fik innan.

Vänskapsband

Skivan heter "Ett mysterium" och ska släppas den 20 januari. Den har redan föregåtts av singeln "Bäste vän" - som i Fredas personliga anda åtminstone delvis handlar om Arne Johanssons och Uno Svenningssons återknutna vänskapsband.

"Bäste vän" är till viss del min och Unos historia, men också många andras, tror jag. Man kan undra vad det blivit av gamla vänner eller var den där första kärleken tog vägen. Ofta behövs det bara ett telefonsamtal för att få veta det, säger Arne Johansson.

Cancer

Avslutningslåten "Finns det en plats för mig" är mer existentiell och kan direkt knytas till cancerbeskedet som kom när kontakten just återupptagits sommaren 2007.

Det är inget Arne Johansson gärna pratar om, men i korthet handlar det om en rutinundersökning som ledde till upptäckt av aggressiv cancer, akut operation och efterföljande strålningsbehandling.

Att det självklart färgade vissa låtar på "Ett mysterium" är oundvikligt och att den återupptagna kontakten med Uno Svenningsson gav stöd under behandlingen är en bonus.

Visst var det bra att han fanns där. Men det är också skönt att vi inte spelade in skivan på grund av det som hände, säger Arne Johansson.

Turné?

Nu är frågan om det ska bli en turné.

Nej, det är inte syftet med skivan. Vi har andra liv nu, säger Arne Johansson. Fast några spelningar kanske! säger Uno Svenningsson.

En stund senare dundrar "Ett mysteriums" inledningslåt "Äntligen här igen" ut i högtalarna.

Och den titeln är det nog många som håller med om. Turné eller inte.